Alma Mater - mat är gott

Inlägg publicerade under kategorin Inte bra

Av Lena - 12 juli 2012 04:27

Har inte orkat blogga på länge och det har en massa orsaker!


Dels har jag haft problem med min matlust och därmed mitt matlagande. Vill man laga mat man inte vill äta?

Dels med att handla i butiker som inte har det jag vill ha.


Jag försöker handla bra men sedan City Gross började att byta ut det mesta av bra märken mot sina "Favorit"

fast de ska verka ha "Äkta vara", en del varor är faktiskt fortfarande märkta med det, så känns det - så där. Sortiment utöver "Favorit" och "Äkta vara" är en veritabel unkenhet.

Läsa gärna vad jag skrev om räkor av märket Favorit!

Antar att butikschefen har tagit tjänstledigt en längre tid? Köttfärsen är dock fortfarande bra! Och köttet är periodvis bättre styckat nu än förr. Mejeriavdelningen är under all kritik (varken brett eller djupt sortiment utan bara lika illa), (välj Gefleorten istället?) men grönsaksavdelningen verkar jämndålig. Lite visset om man ska vitsa till det.


Och när Willys nästan bara har Garant som till och med har puttat ut Arla (som jag inte gillar för jag villa ha närproducerat), ja då får jag nog. Gefleorten?

Flera av varorna av märket Favorit och Garant är jag inte nöjd med. Medelmåttiga produkter som är anpassade för att passa flertalet är väl okej men när dessa märken tar över så man bara kan välja dessa så är det INTE okej! Trött!


Gefleorten = närproducerat!


När man sedan inte kan laga mat (eller snarare knappt vågar skriva om det man lagar) för det inte får innehålla varken kolhydrater eller fett, ja då vet jag inte.

Vaddå?

Jo, för att LCHF-fanatikerna strider mot fanatikerna som är emot LCHF och båda sidor strider så det verkar som ett religiöst krig! Som alla vet så vinner ingen i religiösa krig utan striderna forsätter tills alla är döda. Där vill jag inte välja sida så jag vill inte skriva om mat.


Jag är medlem i sidan kokaihop.se och jag får ett recept per dag via mail. Numera är ca 98 % av recepten LCHF. Det är väl ok för om man gör det rätt, precis som med all annan nyttig mat, så kan alla äta den och må bra. Men ... varför ska det tryckas så på just den dieten? Nä, det var ju just det. Det ÄR ingen diet för det är en livsstil! Jamen, det är ju alla andra dieter (förlåt, livsstilar) med! Förlåt, blev lite grinig där!


Dock har Willys (de som var sååå dåliga) börjat med bättre kött. En del ekologiskt och vissa till viss del på rätt sätt vaccat! Heder! (Mer om detta en annan gång)


Allt detta, och lite annat, har fått mig att må illa! Alla "krav" på hur man bör göra och vad man ska välja och hur man INTE SKA äta har fått mig att tappa lusten! Till handlandet, lagandet och ätande! Det som var min lust!


Klart vi har ätit och för det mest rätt god mat men jag har inte klarat av matsedlar och inte heller klarat av att skriva om eländet.


Exempel:

Frukost!

Jag får dåligt samvete om jag käkar en macka till frukost men även om jag har för mycket smör på den!

Lunch!

Vill inte ens tänka på den för inget funkar. Tar en tröstmacka och skäms!

Middag!

Orkade inte ens planera för den så ... det blev vad det blev.



Resultat: tappad matlust!


Att få till en matsedel under dessa premisser ter sig oöverstigligt.


End of story!



Fast vi har ju även ätit gott!


 

ANNONS
Av Lena - 17 december 2011 15:13

Har just fixat en smet till julköttbullarna av City Gross fantastiska köttfärs. Den är verkligen tipptopp på alla sätt och vis! Deras färs alltså. Dessutom kör de mycket med "Äkta Vara" och det gillas även om det ogillas att de brer sina mackor i cafeterian med Becel. Inte mycket "äkta vara" där heller. Lever som de lär? Eh! Nåja.


Jag har tidigare skrivit om City Gross här:
Klicka här så kommer du till en massa länkar till inlägg med både ris och ros. Läs framför allt det här om min mailkontakt med Mikael Lagerwall som är informationschef på Bergendahls food som är ägare av City Gross.


Det ÄR inte, och kommer heller aldrig att vara, lätt att vara konsument. Man måste vara på och otroligt medveten! Detta jag skriver nu är nog mest inriktat till dig som är ung och ovan att fingranska, klaga på varor och/eller inte törs eller vet hur man ska reagera.  Och till City gross! Fast de läser väl inte min blogg längre...


Åter till det som detta skulle handla om.
Vi börjar väl med fläskfilén jag köpte för ett par veckor sedan. 732 g för 139 kronor kilot. Den väger 571 g när späcket (jag det var inte bara hinnor och vanligt fett) är bortrensat. Räkna ut vad kilopriset blir då och hur många procent de inte rensade bort utan gömde på baksidan och som inte syntes! Alltså, varför rensa så fint på halva och lägga den sidan upp? Kunden tror att det i kundvagnen hamnar en filé på (efter vanlig rensning) knappt ca 700 g.



     
Åsså tar vi den fina högreven för 69,95 kilot. Den ser fint melerad ut när man tittar på förpackningen. Öppnar du förpackningen inser du att det faktiskt är mer fett än kött. Visst vill jag att det ska vara fett där men inte så mycket att jag får kasta 30 % av det jag köpt! Jag borde ha fotat sett från sidan så du kunde se men kom av mig.


    
Åsså nu det sista från detta ställe; sur kyckling! Inga foton blev det. Har ingen doftkamera än.
Visst får jag skylla mig själv som kastar förpackningen i soptunnan innan jag vet vad jag fått med hem. Vi bor i lägenhet där alla soppåsar hamnar i en stor och låst container där man inte kan ångra att man slängt något. Visst får jag skylla mig själv att sambon kastade kycklingfiléerna i komposten för att vi inte stod ut med lukten. Komposten består av en bubbla-liknande sak som har en cylinder som går fem meter ner i marken. Det går inte att ångra att man kastat något.


Igår köpte jag 3 kycklingbröstfiléer (448 g) för 109 kronor kilot. Alltså för 48 kronor och 83 öre. Kronfågel var det om jag inte missminner mig. Något har gått snett i kylkedjan. När jag öppnar förpackningen doftar det inte jättegott men det kan ibland lukta lite innan man sköljt dem.


Jag sköljer dem, torkar dem och lägger dem åt sidan. Jag gör marinad (Chicken Tikka Masala skulle vi äta) och putsar och halverar första filén och slänger i marinaden. Då känner jag "doften" igen. Ropar på sambon som får lukta han med. SURT! Jag hade rätt fast jag inte ville tro det först. Kycklingen är rutten fast det på förpackningen står: Sista förbrukningsdag den 21.12.2011 Förpackad den 11.12.2011 Igår var det den 16.12.2011
Hade jag inte haft så bråttom med att slänga den i marinaden så hade jag kunnat tina något från frysen att ha i men nu är ju marinaden "förgiftad". Skyller mig själv och svär eder!


Idag ringer jag City Gross och får prata med den köttansvarige. Berättar ovanstående och säger att de ska kasta resten av förpackningarna av denna vara med detta datum så ingen annan får lida (eller bli sjuk eftersom inte alla luktar på råvaran före). Ställer den "retoriska" frågan; "jag får väl inte pengarna tillbaks eftersom jag bara har kvittot kvar men ingen förpackning eller kyckling?". Nej säger den köttansvarige. Ingen rutten kyckling i näven - inga pengar. Det sista sa han inte men andemeningen var övertydlig. Nej, jag blev faktiskt inte otrevlig och bad honom fara åt ... Vet att jag får skylla mig själv.


Och då har jag en stilla undran! Om han nu skulle ha sagt att jag så klart får pengarna tillbaks även om jag bara har ett kvitto som bevis så hade de haft en nöjdare kund och de hade förlorat hela 48 kronor och 83 öre. Nu har de en missnöjd kund som skriver detta inlägg. Hade de gått i konkurs om de gett mig pengarna tillbaks eller är det så att det är så många som klagar att de verkligen skulle lida stora ekonomiska förluster om de gav alla klagande pengarna tillbaks om de inte kan komma upp till bevis? Hur mår ni City Gross? Har ni kul på personalfesterna? Pratar ni skit om oss jobbiga kunder då? Är vi "the pain in the ass" eller är det oss ni lever på så ni kan betala hyran och få mat på bordet?

Jag avslutar det hela med ett citat ur ett mail jag fick av en väninna som bor i Haninge, söder om Stockholm:


"Gick i alla fall in på Din blogg och läste företrädesvis det Du skrivit om Din erfarenhet av City Gross. Jag handlar gärna på City Gross här. Det ligger ca 4-5 km från där jag bor. Det är en trevlig butik, sval och inte full av tryckande energi, som gör att man går i däck resten av dagen, om jag jämför med ICAMaxi här i Haninge, som i övrigt är en otroligt välsorterad butik h är, men jag blir så trött när jag går in där att jag sällan orkar leta reda på allt jag behöver handla, utan går ut därifrån med halvfull kasse.

CG har ju bra priser och när man tittar på kvalité och pris på  deras kött, är det oftast prisvärt.  Men...... precis som Du skriver i Din blogg, de är skitdåliga på att stycka. Har fått fläskkotletter med 3cm tjockt ben med vidhängande ½cm tunn köttslamsa i storpackpaketen. De bitar som inte syns är ofta snedskurna och ska man bjuda på det är det inte kul att sätta fram. Givetvis är det här bitar man inte ser om man inte öppnar förpackningen.

Vill man handla färdigskurna bitar till t.ex oxrullader, är det ofta tjocka skivor blandat med smala nättunna slamsor. Allt väl gömt i storpacken. Inte kul att laga till.

Man blir urförbannad, men jag sitter inte och åker 2x5km bara för att klaga. Så mestadels handlar jag inget kött där längre i storpack, utan det blir i nödfall bara en liten förpackning , där jag kan se hur köttet ser ut."



Har för ett tag sedan upptäckt ICA Maxi:s hängmörade kött. Fantastiskt! Hade de inte haft så usel köttfärs så hade alla våra "köttpengar" gått dit.



 

ANNONS
Av Lena - 14 november 2011 23:01

Jag hade aldrig ätit ostron men länge velat smaka för att
kolla om jag ens KAN äta dem! Det råder ju delade meningar om det delikata i
dessa slemproppar man ska låta glida ner i halsen (med njutning?). Vissa blir
lyriska bara de hör ordet ostron medan andra nästa spyr när de tänker på hur
det var att äta dem. Så klart man blir nyfiken. Jag hade tänkt köpa 4 någon
gång och med min sambo kasta mig ut i ovissheten och leva farligt. Två skulle
vi äta som de var och två skulle gratineras. Nu blev det inte så.


Var på City Gross för helghandling och skulle bara kolla om
de hade ostronknivar. Tänkte köpa en att ha i beredskap om utifall att jag
äntligen föll för ett ostroninfall och gick till anfall. Damen i fiskdisken gav
bort två knivar gratis när jag faktiskt köpte ostron. Ja, de hade inga knivar
till salu i varuhuset.

De hade två sorters ostron. Mindre avlånga franska för 12 kronor styck och

de svenska ganska stora för 35 kronor styck. Vad väljer man?


Eftersom jag är ostronoskuld så frågade jag ut fiskkvinnan
om allt och hon sa att om man är nybörjare och ska äta för första gången så
väljer man de dyrare svenska som har mildare smak. Jag gjorde som hon sa och
tog två sådana dyrare. Fast, då kom jag på att vi ju har sambons son hos oss
och han får ju inte bli utan. Alltså, ett litet billigare franskt ostron till honom då.

Done!


Jag ringen sedan min bästa vän Emil som kan det här för att
fråga ut honom om allt. Ja, han gillar inte ostron men han har en pappa som är
duktig på detta, ostronälskare som han är, och som lärt sin son allt han inte
visste redan. Emil berättade då också att det finns kanonbra filmer på Youtube
som visar hur man bäst öppnar dessa mollusker.

Sambon frågar om man måste tugga på dem. Klart man inte måste. Eller??

Jag går hem och kollar Youtube och då inser jag att tanten i
fiskdisken på City Gross har lurat mig. Eller lurat? Hon visste inte vad hon
pratade om fast hon lät som om hon var expert.


Först och främst ska man INTE starta med de svenska om man
är en osäker nybörjare! De franska smakar tydligen salt, smör och milt medan de
svenska (som ändå ska vara i världsklass)) är svårare att fixa om
man inte ätit ostron förr.


Youtubefilmen här berättar om skillnaden:

 


Youtubefilmen här från Ostron akademien berättar resten:


Nåja, jag köpte dem på torsdagen och på fredagen var det
dags och upp till bevis. Jag hade sett på film nummer ett att det var viktigt
att man förvarade ostronen med skålade sidan (undersidan) ner men det var ju
ingen fara. Jag hade burit paketet från fiskdisken med varsamhet och hela tiden
varit noga med att hålla paketet rakt, med prislappen uppåt, som jag fick det
av fiskdiskkvinnan. Jag öppnar paketet försiktigt och – hela tråget ligger upp
och ner! Ostronen har legat med skålade sidan uppåt sedan dagen före. Vaba! Det
var andra orsaken till att jag känner att fiskdisktanten inte vet vad hon
orerar om. Jag ringer min vän Emil som försäkrar att det faktiskt inte är någon
större fara, troligtvis. De kommer inte att ha torkat ut och blivit döda och
därmed dödligt giftiga. De är ju livsfarliga om de äts döda vet jag! Ett av det
farligaste som finns för man kan ju verkligen DÖ!


Det kan du läsa om här:

Läs under rubriken ”Varning!”


Okej då, så skrider vi till verket med viss osäkerhet och
nervositet.

Min reaktion när jag öppnat paketet var att våra två svenska
ostron är av helt olika storlekar. Har senar fått höra att de som regel annars
prissätts i storleksordning men …

Sambon öppnar ostronen och det ena är en lite dryg 1 tsk
stort och det andra ca 2 msk! Vilken orättvisa! Och ska det vara så när de
kostar 35 kronor styck? Nä!

Alla luktar friskt hav som de ska. De ska inte lukta ”lite
unket” som i tv-reklamen! *fniss*

Sambon, som faktiskt inte alls vill äta ostron, paxar snabbt
för det minsta och jag får böja mig. Jag vill ju gärna vara ödmjuk …


Vi lever farligt och struntar i allt vad citron och salt heter,
vilket man bör tillsätta som nybörjare har jag hört, utan slurkar i oss dem
rakt av! Jösses Amalia! Jag får munnen full eftersom mitt ostron är så stort och
känner att det är så stort att det trycker bak mot gommen. Svälja hela går bara
inte utan risk för kvävning. Jag tuggar två gånger. I ögonvrån ser jag att både
sambon och hans son sneglar på mig med uppspärrade ögon. Jag spottar först! Ut
i vasken. Lättnaden i deras ögon när de inser att det är ok att spotta ut eländet
var lite kul. De höll nog masken för min skull men svälja dem hade de aldrig
kunnat. De spottar ut direkt efter mig. Deras munnar får genomgå en sköljning
av rang! Själv borstar jag tänderna. Och tar en halstablett.

Det är en läskig känsla att tugga på ett djur som är både
slemmigt, mjukt och levande. Kan inte…


Aldrig mer säger både sambon och hans son. Jag hävdar
bestämt att man måste prova allt två gånger. Första gången må man bli
överraskad men gång nummer två vet man ju vad som väntar. Och vi måste bara
prova gratinerade ostron! Det är säkert helt delikat!!!!

Som min farmor alltid sa; ”Skam den som ger sig!”.







   

   

  *slurp*?


Av Lena - 16 juni 2011 10:00

Ikeas diskställ i trä har varit en favorit i många år. Hållbara, snygga, billiga och praktiska.

Just att de är av trä gör att glasen man ställer i inte kanar eller blir kantstötta. Man behöver inte använda silkeshandskar när man placerar glas eller porslin i stället.

Trä är dessutom alltid snygg.

Hållbarheten bevisas av att jag hade mitt förra i fem år och för en summa på bara några tior finns det inte mycket mer att säga.


För ett tag sedan blev jag förskräckt. Mitt hade gått jättesönder (efter flera års nötning) men det fanns inga nya att köpa. Jag letade på nätet efter en motsvarighet men fann ingen.

Glädjen när jag åter hittade detta diskställ på Ikea satte mina klackar i taket! Jag köpte två så jag skulle ha ett i reserv efter fem år om Ikea åter slutade sälja dem. Fine!


Priset är fortfarande bara några tior, 35 kronor, men eländet är eländigt redan från start!

Pinnarna är smalare och det gör ju inte så mycket, men de är också kortare. Förut fick det plats två rader glas på undre hyllan men det går inte nu. Hela stället rymmer mindre disk.

Dessutom har de snålat på häftklamrarna som håller fast pinnarna. Svagare och kortare. Efter bara några veckor börjar de lossna så det blir ett plocke pinn-liknande vidunder. Hur kul är det på en skala?


Dock är den sämre hållbarheten underordnad den mindre storleken. Flytta över produkten från köksavdelningen till barnavdelningen, tack!



 

Av Lena - 24 september 2010 23:51

Vi skulle inhandla lite matvaror och valde City Gross som hade bra pris på det mesta på inköpslistan. De har ju också egenstyckat svenskt kött och det ville vi ha. Kvällens kulinariska utsvävning skulle bestå av fläskkotletter så vi styrde kosan mot den GMO-fria köttdisken. City Gross har gjort reklam för detta och det är väl ett plus i kanten. Att de har ”Äkta vara” som slogan sitter inte heller fel! Även om jag inte alltid väljer äkta vara så finns det om jag vill. Jag vill nästan alltid! Till 99 %!

Kotlettutbudet var ganska ok. Lite för lite marmorerade om jag får säga vad jag tycker. Efter en del plockande så hittade jag dock en tre-pack som såg hyfsade ut. Vad jag kunde se så var det två lite rejälare och en nästan intill rejäl. Bra till en middag för tre personer. Så fel jag hade!


När jag kommer hem och packar upp kotletterna så får jag spader och nu underdriver jag! Jag slänger upp en kanontjock kotlett, en som är tunn på ena sidan och tjock på andra och en kotlett som är tunn som en lövbiff! Det där gick verkligen inte att se i förpackningen! Lurad! Vad är det för styckare de anställt på stället? Köttpaketet vägde 490 gram och då kan jag säga att en kotlett vägde 90 gram, en vägde 250 g och den sista 150. Vem fattar att jag blev upprörd? Oj! Nästan hela Sverige räckte upp en hand!


  Behöver jag säga att den tunna kotletten ligger till vänster?


Det här är inte första gången jag reagerar på deras sätt att stycka/skiva/packa kött! Jag har bl.a köpt schnitzel där som var så fint fixad att det gick att använda 3 av 5 skivor på det sätt som det var tänkt.  Om ni handlar kött där; välj ett paket med en bit extra. De lägger alltid sämsta sidan/biten ner och den är för ofta något som är oanvändbart för det du tänkt. När du öppnar förpackningen hemma och vänder den upp-och-ner på skärbrädan blir du rejält överraskad! Skärpning!

Har svalt förtreten förut men nu var jag tvungen att få ur mig!


Vi mellanlandade på deras eget café för att få något i magen. Döm om min förvåning när jag i norra ögat spanar in när de fixar till ”ätat” och det står ett paket Becel där? (Hittar du någon innehållsförteckning på Becel’s sida förresten? Jag har letat.)

Dagens medicin om Becel!


City Gross gör reklam för ”Äkta vara” och tycks vilja gå i täten för allt bra. Varför väljer de inte

närproducerat ”Äkta vara” i sitt eget café? Jag känner mig – besviken? Visst är det bra att de har varor av alla sorter så vi kan välja på både bra och bättre men det hela börjar kännas lite som att de inte själva står upp för det som de säger.


Visst kommer jag att fortsätta handla där ändå. De har många bra varor jag vill ha. De är de enda i Falun som har ett hyfsat utbud av Mutti tomater på burk, både hela, krossade och cocktail. De har dock inte Muttis tomatpuré men det har ingen annan butik i Falun heller.


När jag ändå håller på: Deras mejeriavdelning har nästan aldrig Milko minimjölk. Varför? Eftersom den oftast är slut så är det ju efterfrågan så varför inte ta hem mer. Minimjölk är den enda lättprodukt jag använder (den är godast för den släcker törsten också) men den är faktiskt ofta slut i flera butiker, inte bara City Gross. Märkligt tycker jag.



Av Lena - 24 september 2010 01:19

Vad som själva jag tycker är att jag inte vill ha en massa E-nummer i maten jag köper men alla tycker inte som jag gör. Alltså; jag vill inte ha onödiga E-nummer! Jag sa inte att jag är emot alla E-nummer! Många E-nummer är ju faktiskt naturliga/nödvändiga tillsatser.

Att sedan tillverkarna har börjat kalla sina tillsatser för dess riktiga namn för att dölja att det är E-nummer är en annan sak. Men det vet ju alla! Eller?

Jag försöker undvika onödiga tillsatser i möjligaste mån men vissa (få) saker jag köper regelbundet (klarar mig inte utan) har just dessa. Där önskar jag att fler tillverkare tänkte om. Tack och lov så har många redan tänkt om.

Det var ju därför som den grillade kycklingen från ICA inte smakade så mycket längre. Borde jag tipsa dem om sellerisalt?

Man KAN faktiskt få mat att smaka bra utan smakförstärkare!


Man KAN ju ta till råvaror i sin matlagning som torkade trattisar, torkad shiitake (och annan torkad svamp), fisksås, selleri, sardeller, parmesan och andra naturliga smakförstärkare och få till de där smakerna som lyfter maten ett par eller tre snäpp!


Lista på E-nummer från ”Äkta vara” får du här om du orkar läsa. Den är lång.


Alltså, de flesta tillverkare tänker om och rensar sina gamla produkter från E-nummer. Dafgård är ett exempel på företag som rensar i innehållsförteckningen. Eller, i alla fall försöker.


Vad som förskräcker är att vissa företag som tar fram nya produkter fortfarande tillsätter smakförstärkare. OLW, med nya ”Mysmatchen” är ett exempel. Tar man fram nya smaker på chips så må man väl för bövelen hitta sätt att få dem att smaka utan att tillsätta glutamat och jästextrakt! I dessa tider? Skäms!


Ja, ja, tjaaata! Detta (om nummer) har sagts förr men jag måste få säga det ändå. Läs på maten redan i butiken, innan du får dig ett nummer för mycket med dig hem!


Gå runt i din livsmedelsbutik och plocka bland varor som ska ge en extra skjuts åt din mat. Buljonger/fonder, blandkryddor och annat. Kolla även på pulversoppor, färdigmat på burk och andra ”genvägar”.

Du hittar så mycket skit i maten att du går raka vägen till grönsaksavdelningen och gör dig en sallad! Du lagar till en måltid med protein, kolhydrater och annat nödigt du köper färskt och utan tillsatser. Även om du inte köper KRAV-märkt av allt så får du ändå en god måltid utan syntetiskt framställda konstigheter och sitter nöjd.

Tar du ett glas ekologiskt vin till så känns det ännu bättre. Efter maten tar du en kopp fairtrade kaffe med fairtrade socker i och då är ännu nöjdare! Skitnöjd! Fast disken e kvar!


Men alla nummer är inte av ondo!



   Klicka på bilden och läs!


Marie-Louise Danielsson har även sagt annat förståndigt här!


Henne vill inte jag bjuda på middag i alla fall!

Hon skulle inte leta E-nummer i maten utan hon skulle topza

toastolsknoppen och DÄR skulle hon hitta massor av onödiga och farliga tillsatser!


Av Lena - 21 augusti 2010 10:44

Att Heinz ( Edit: Innehåll:Vita bönor 51 %, tomater 34 %, vatten, socker, modifierad majsstärkelse, salt, ättika, krydd- och örtextrakt) är bland de bästa av vita bönor i tomatsås vet jag ju. Eller, det är i alla fall vad själva jag tycker. Men burken är lite stor när man ska ut och campa och hälla den i en köttfärsröra i ett stormkök. Vi brukar köpa 3-pack småburkar med konserver så man kan får mindre mängd och slippa slänga hälften av burkinnehållet. 

Vi köpte vita bönor i tomatsås av märket D'aucy. Gör inte det! Jag  öppnade en burk igår för jag blev bara så sugen. Ibland kan jag få ett begär efter vita bönor i tomatsås att äta kalla och en miniburk var ju ypperligt! Tvi vale! När man läser på baksidan så står det "naturliga aromer" och vad det var vet jag inte men det kändes lite kanel-aktigt. Jag åt två skedar, den andra skeden tog jag för att känna efter om jag kände rätt. Resten åkte faktiskt i sopen! Jag som aldrig sällan slänger mat! Burken är kastad så jag kan inte skriva vad som var i men det var nog inget hälsovådligt så klart.


  



Av Lena - 9 april 2010 19:51

Hörde på Dalanytt om själplock av smågodis och en butik i Arvika (Jag bor i Falun!) och hur det sköts och måste faktiskt kopiera in hela artikeln! Visst vet man att folk både nyser och hostar över godiset men…


- Jag är botad, jag kommer aldrig mer att äta smågodis. Det säger den kvinna som vid lunchtid i tisdags blev ögonvittne till en minst sagt slabbig rengöring av smågodismontern i Coop Extra-butiken på Lyviksberget.

 

Om nu godisburkar utan dock av vissa ansetts som ohygieniska är det hon såg i butiken flera snäpp värre.

Två kvinnor var sysselsatta med att fylla på och rengöra behållarna. Men de verkade både stressade och inte så värst noggranna.

- Jag var på väg till kassan och rundade godismontern med ett par meter när jag tittade till mot duon, och jag tänkte "gud, vad är det dom håller på med...?".

Hon stannade till och såg hur en av kvinnorna först torkade av väggen bakom godisburkarna och sedan tog samma trasa och drog några drag i en burk - med godis i.

- Det var ingen försiktig torkning, utan jag så tydligt hur även godiset i burken blev "rengjort"...

Men servicen skulle inte stanna med det. Strax därefter hör och ser hon hur godissmulor åtgärdas:

- Innehållet i en godisburk hälldes ner i en kundkorg, ruskades om så att smulorna rasade ur. Och sedan hällde de tillbaka godiset i samma burk och hängde tillbaka den. Det blev droppen för min del!

- Jag har aldrig sett något liknande. Och trots att jag stannat till och att båda två såg att jag tittade på deras arbete så fortsatte de precis som ingenting.

När hon lämnade butiken hade hon redan bestämt sig för att ringa upp miljökontoret.

Livsmedelsinspektören Bo-Göran Fransson tog emot samtalet:

- Jag ryste när den här kunden berättade att en kundkorg använts som sil.

Kundkorgar är enligt livsmedelsinspektören värt ett kapitel för sig, och är allt för ofta dåligt rengjorda.

Bo-Göran Fransson menar att ingen skugga ska falla över Coop Extra-butiken.

- Jag kontaktade butikschefen som blev lika chockad som jag.

Eftersom Godisprinsen har sitt huvudkontor i Solna kommun har Bo-Göran Fransson kontaktat kollegorna på miljökontoret.

- Ja, jag skickade över tipset om att det kan finnas anledning för dem att utreda om den här typen av service verkligen är praxis för det här företaget.

- Apropå det här med godisbehållare med eller utan lock kan man faktiskt konstatera att det faktiskt inte bara är konsumenter som slabbar med godiset.


Törs du köpa självplockat godis?


  


Butikssnusk del 2 kan du läsa om här!

Sök i bloggen

Presentation

Senaste inläggen

Kategorier

Länkkärlek

Länkar

Översätt bloggen

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se