Alma Mater - mat är gott

Inlägg publicerade under kategorin Äta ute eller lagat borta

Av Lena - 19 april 2012 09:45

Vi ville till Tallinn över påsk så veckan före beställde vi en resa dit. Flyg skulle det vara för vi ville använda själva tiden i själva Tallinn och inte på någon taskig båt med taskig buffé.

Har provat buffén på Tallinnbåten (i somras) och det bästa minnet jag har därifrån är våtservetterna
(15 st) jag snodde med mig i ilska över att maten inte var god (man får ju inte säga "äcklig" om mat) och ordningen på allt i matsalen var så illa!

Har inte orkat skriva blogginlägg om det för till och med jag har begränsningar över hur mycket jag orkar kräkas ord.


Det blev Ving som fick den äran att eskortera oss och via dem beställde vi 4 hotellnätter med frukost på Olevi Residents.

8 800 inkl. avbeställningsskydd (man kan ju bli jättesjuk före och inte kunna åka) gick det på och min son sa att det kunde vi åkt till Barcelona för men det ville vi inte. Tallinn var det första målet för vår första gemensamma resa (för antalet år sedan) så det är lite romantik som spirar där. Hand i hand och allt det där.


Det var när vi beställt resan som vi sa att vi nog tar och
gifter oss före. Vi hade ju ändå tänkt gifta oss och vi hade ändå tänkt att
datumet inte spelar roll. Vi vill glömma alla datum så vi slipper sura över att
vi inte får blommor av varandra den dagen. Vi har förträngt datumet vi
förlovade oss och det passar oss bra. Minns inte ens vilket år.


Nästa dag Googlade jag på vigselförrättare i Falun och hittade en lista och ringde en på måfå. Denna kunde inte före påsk men hänvisade till en Karl-Erik Pettersson som jag fick veta var trevlig. Han kunde!

På tisdagen kunde han och halv fem blev det bestämt eftersom det måste vara på kontorstid och vi önskade få låna vittnen från något kontor där. Vi ville göra det lite anonymt och utan pompa och ståt. Det var ju själva "grejen" som var viktig för oss och inte det runt i kring för det blir bara jobbigt och dyrt.


Fast, att gifta sig är ändå en rätt stor sak. Vi skulle gå dit som vi var hade vi sagt men ändå så övningssminkade jag mig dagen före (är inte så van men ville vara fin) och kollade garderoben som dessvärre inte erbjöd några överraskningar. Bah! Vad hade jag förväntat mig som inte besökt en klädaffär på ...


Dagen före färgade jag även håret och för en gångs skull så blev det ... en total katastrof! Tänk dig spadet i en burk rödbetor! Jag hade tänkt mig mörk mahogny! Nåja, vad gör man? Jo, man *LER!*


Dagen D så fixade jag mig så gott det gick, darrade, hade handsvett, var hysterisk och tog 2 glas vin före. Sambon tog på sig kostym och slips och fick till årets snyggaste hästsvans och en whisky i magen. Vi var nervösa båda två!


Vi fick skjuts av en granne till rådhuset och väl där var det bara 5 minuters väntan innan Karl-Erik kom. Han förklarade proceduren, han skulle även läsa några rader ur en bok som heter "Poeten" och det gjorde
mig extra glad. Den boken fick jag av min absolut bästa väninna Margareta för många år sedan (med medföljande kassettband där boken blev uppläst) och där hittar man många tänkvärda ord!


Karl-Erik frågade om vi tyckte det lär bra hur han tänkt och det tyckte vi. En mycket trevlig man med glimten i ögat och ett lugn som stillade min handsvett (nästan). De båda vittnena var också med så det hela kunde ta sin början.


Jag hade trott att det bara skulle gå undan men vår vigselförrättare gjorde akten med sådan värme och omtanke att det verkligen blev en stund att minnas på flera sätt. Tårar i ögonen över vigseln men även tårar i ögonen över det han sa. Jag minns inte nu men ska maila honom och fråga vilka rader ur "Poeten" han läste upp.

Han har nog dem som "mall" och det gör han rätt i.


Edit: Kahil Gibran och hans bok "Poeten" har denna text som Karl-Erik läste ut: 

Låt det vara rymd i er samhörighet och låt himmelens vindar dansa mellan er. 
Älska varandra, men gör inte kärleken till en boja. Låt den hellre vara ett rörligt hav mellan era själars stränder. 
Sjung och dansa tillsammans och var glada, men låt var och en av er vara ensam liksom strängarna på en luta är ensamma, fastän de vibrerar av samma musik.

Så vackert!


Vi sa båda JA!


Det togs foton med min mobil men det är inget jag vill visa upp för det vart både hastigt och darrigt.


JAG ÄR GIFT!


Bröllopsnatten? Jo, trerätters och övernattning med frukost på rummet på Green Hotel, Tällberg!

De du!

Pinsamt var att det blev något fel med min hårfärgning så hotellets vita handukar blev rödfläckiga när jag duschat men vad gör man?


De hade sill och kyckling på menyn men när vi kom så hade de fixat lite annat!


Toast Skagen

med kräftstjärtar och citron

---

Rosastekt ankbröst

serverad med apelsinsky

rostade rotsaker

och Västerbottenpotatis

---

Mangosorbet

med hallonsås och

vår egen müsli




Bilder? Ja, några.


 Fiiint va!


Lite att dricka passar? 


Förrätten var kanon! 


Huvudrätten hade jag redan börjat på innan jag kom på att jag skulle fota. Den var kanon, ankbröstet perfekt! Såsen var dock överreducerad och för skarp. Västerbottenpotatisen var en dröm! 


Efterrätt äter jag inte men var tvungen att smaka och den var verkligen god! 


Sittgrupp på rummet 


Solnedgången kunde inte personalen fixat bättre!  


Frukorsten var härlig på alla sätt men ... varför glömmer man alltid strösocker till filen och salt till äggen? Att man kryssar i kaviar i frukostlistan betyder inte att den ena inte vill ha salt. *gnällgnyr lite* 


Morgonen efter är det lite grått men ändå underbart. Balkonger på rad med askfat utmed kanten.



Vi fick skjuts till Tällberg och
hem av snälla grannen och väl hemma var det lunch och sedan vila. Vi skulle
sedan sova och upp och ta bilen till Bromma flygplats klockan 02.00 på natten
för flyg med Flybe till Tallinn klockan 07.30 men se det är en annan historia
och ett annat blogginlägg.



ANNONS
Av Lena - 5 februari 2012 14:02

Ta på dig läsglasögonen för nu får du ren fakta i ett nötskal. Mycket fakta! Läs och begrunda:


Jag tycker inte om hämtpizza! Alls! Vet alla som känner mig.
När pizzan väl landar på min tallrik så har osten stelnat. Om den nu landar
alls eftersom väldigt få pizzerior har tillräckligt bra råvaror i köket för att
jag överhuvudtaget ska överväga att stoppa eländet i min mun. Skitskinka och
skitost och skit allt annat! Skitmat! Men ... det finns faktiskt undantag. Två
undantag faktiskt. Hmpfr...


Sveriges bästa pizza

kan du äta hos Mohamed (Ouled-Meriem)  på Moulin Rouge i Nynäshamn. Har du väl smakat på det han lägger på
din tallrik så är du fast och inget annat duger. (Guuud vad jag saknar Nynäshamn ibland! Och mina vänner där!

Och Mohameds pizza.)

Mohamed har inte bara goda pizzor utan även mycket bra annan mat. Han lagar mat med omsorg. Och han har en känsla för kvalité som många krögare saknar. Min sambo är löjligt förtjust i Filé Black & White och det har
Mohamed på sin meny. (Mohamed har haft exakt samma meny i 15 år.)

Men ibland när man beställer B&W kan Mohamed säga: "Jag är ledsen Lena och Daniel men jag kan inte servera er just denna rätten. Köttet jag fick levererat i veckan håller inte måttet för mig, jag är ledsen. Men ni kan få en fin annan köttbit som är så bra."

Och så väntar man tjugo minuter och får en tallrik   med smak av "paradis". Och hans
pommes! .... Och hans underbart vänliga och tillmötesgående uppsyn! ....


Och då till huvudsaken pizzor! Hans pizzor är så goda att vi
nästan gråter. Pizzadegen är en veritabel dröm! Jag som är ganska liten i
maten, särskilt vad det gäller pizza, och äter mitten och lämnar kanterna och
bara orkar en halv, äter hela pizzan där och sitter och njuter av att knapra
kanter på slutet. Visserligen kör han med burkchampinjoner på pizzan men det
blir en petitess i sammanhanget. Och ... jag har fått receptet till hans
pizzadeg! Och svar NEJ! Det delar jag inte ut till någon. Har man lovat så har man!


Sveriges näst bästa
pizza

kan du äta på Pizzeria
Varpan
i Falun! Att den ligger tvärs över vägen från oss så den inte hinner
kallna och osten stelna gör inte ont i en enda tå. De har så goda pizzor att
till och med jag (hämtpizzamotståndaren) faktiskt står ut med att hämta från
dem en gång i kvartalet. Oftare än så skulle jag aldrig kunna äta pizza. Vi
brukar ta deras Kebabpizza med stark sås och vitlökssås till. Den har massor
med fräsch sallad (isberg, tomat, gurka, rödlök, jalapeño) på sig.

Och deras servicekänsla!

Min dotter beställde sallad där i julas. Dagen före allt när
man inte hann laga mat. De glömde skicka med brödet till salladen så vi ringde
och sa det. Dottern hämtar sitt bröd och får en 1,5-liters Cola som ursäkt.
Vaba! De e fint de!


Och nu kommer jag till det som gjorde att jag beslutade mig
för att skriva det här i bloggen.

Vi är alla svaga för bra service från dem vi köper produkter
och tjänster från. Och har svårt att sova när vi blir dåligt behandlade av
personalen i vår närbutik för det tär på en. Att känna sig bra bemött eller
illa bemött gör skillnaden. Ring din pizzeria och beställ och vänta "tio
minota" för att hämta den.


Jag ringde Varpan och sa; "jag vill beställa två kebabpizzor med stark sås och vitlökssås.
Jag skulle vilja ha salladen bredvid. Det är nästan - 20 ute så vi måste värma
pizzan i ugnen när vi fått hem den. Vi vill hämta den om 20 minuter. Tack!"

Sambons son går och hämtar pizzorna undertiden vi städar
klart.  När maten landar i hemmet så blir
vi förundrade. Salladen är lagd i en rejäl frigolitlåda och det är mycket
fräscht och rikligt men det var ingen överraskning. Vad vi blev så glatt
överraskade av är att pizzorna är just lagom gräddade för att bli perfekta av
en stund till i ugnen. Och, och här blir vi extra glada, pizzorna är lagda på
en stor bit aluminiumfolie så de är lätta att dra från kartong till ugn. Nöjd,
skitnöjd, helnöjd och självklart en återkommande kund. Undrar om jag inte ska
ringa och tacka? De hade verkligen bemödats sig om att deras mat skulle bli riktigt
bra när vi gjort det vi sa att vi skulle.


Och nu har sambon korrekturläst texten och säger att det låter ok. Är ledsen över de taskiga radbrytningarna men kan inget göra. Just nu ligger inte "Bloggplatsen" på min favoritlista :(


 

ANNONS
Av Lena - 7 december 2011 22:06

Vi åkte till Ikea i Gävle för att handla och skulle äta på samma gång. Mat-Tina har gjort Ikeas julbord i år (Leif Mannerström gjorde förra årets).

Sambon och jag kan konstatera att om hon skulle dyka upp oanmäld för att se och provsmaka hur Ikea har förvaltat hennes recept skulle hon skämmas!


Det hela var rörigt, kladdigt, dåligt påfyllt och många saker felmärkta (sillskylten framför korven och korvskylten framför Jansson) eftersom personalen tydligen inte tittade till bordet ofta nog. Det kostar 99 kronor för Family-medlemmar (ordinarie är 199) och det är inte mycket att säga om. Julmusten tillkom med 16 kronor men det var Apotekarnes och det gillas.


Sillburkarna var höga och smala med en plastpincett i. De flesta sillburkarna var dåligt ifyllda så man fick köra ner handen med pincetten i fingerspetsarna och bli kladdig för att fånga upp någon sillbit. Hygieniskt?
Sillarna smakade förövrigt på skalan nästan ingenting till direkt illa.


Janssons frestelsen flöt så i fett att det hade behövts en såsslev. Den var osalt med verkade i alla fall ha riktig ansjovis i sig eftersom den inte hade något tuggmotstånd alls. Gröt.


Rödbetssalladen, kalvsyltan och leverpastejen var inget minnesvärt utan kunde varit inköpta på vilken ICA-butik som helst.

Ägghalvorna med kaviarcrème och rotfruktschips var ok. Kräftströmmingen var god.

Den gravade laxen var varken extra bra eller dålig. Samma som de brukar servera.

Rökt korv var – rökt korv. Köttbullarna var Ikeas vanliga.

Rödkålen var god men utan extra sting.

Stekt ost- & baconkorv i skivor. Inget intryck.

Revbensspjällen var torra och utan smak, sirapsfläsket i skivor var gott.


Tinas små kryddiga färsbiffar: Torra, gummiliknande och smaklösa. Om du köper billiga hamburgare i frysdisken och steker dem för länge så får vi en bra jämförelse.


Skinkan hade en kryddning (stjärnanis?) men om man åt i mitten på skivan så gick den an. Kryddningen är ju en smaksak men enligt oss smakade det inte ok. Den var lagom kokt enligt oss båda eftersom den föll sönder när man skulle ta av den.


Desserten åt vi inte av. (Äter sällan sötsaker)


Är gruvligt sorgsen över att jag inte kunde förmå mig att fota det hela.


Brödet var gott och osten (cheddar) var god så det var det vi åt oss mätta på efter att ha provsmakat någon tugga av nästan allt. Ett plus för att de hade Bregott att bre med och inte Lätt & Lagom eller annat otyg.




 

Av Lena - 27 november 2011 02:24

Jaa, jaaa, jaa och suck! Datorhaveri är väl ett älskvärt ord? När On/Off-knappen strejkar så det tar en kvart med otaliga tryckningar innan den ens startar. När datorn totaldör efter fem minuter när den väl startat.

När mus och/eller tangentbord låser sig så man inte ens kan skriva in lösen utan måste starta om eländet.

När man måste gå in i kontrollpanelen och klicka fram Enhetshanteraren för att först avaktivera och sedan aktivera nätverkkortet för att alls få internet, ja då blir man trött! Med mera och med mera!

Å sedan sjukdomar och annat eländen!


Men sedan då?

Ska man laga mat? Jo, man måste ju äta. Måndagen vart ju hemlagad pytt  och den var kanon.

På Tisdagen var det utegång till Banken dit vi gick med svärisarna

för att fira sambons 40-årsdag. Vad vi gjorde efter det är höljt i dunkel;) *fniss*


Vi åt följande på Banken:
Bankens klassiker, finns alltid på vår menu bankens panna no 1. 250:-

grillad oxfilè, fläskfilè, kantarellsås, kryddsmör

Kanon! 5/5 (sambon bad om medium och det fick han och suverän sås)


Kronhjort från Österlen 245:-

pepparkryddad viltsås, äppelchutney, mandelpotatispuré

5/5 (jag bad om knappt medieum rare och det fick jag (rätt blodig och därmed en dröm) samt att det andra
var kanon)


Färsk pasta 149:-

oxfilé, fläskfilé, ruccolasallad, färskriven parmesan

Svärisen sa 4/5


Rödtungafilè 220:-

smörstekta kantareller, pancetta, färskriven pepparrot

Svärisen sa 4/5 (han hade nog velat ha någon sås till)


Personal och tillmötesgående var helt ok! Bilder? Nä, de jag tog var
både darriga och suddiga och gjorde inte maten rättvisa eller ens visade att
det var gott.


Övrigt i veckan?

Jag blev sjuk så det blev varken Osso Buco eller annat. Hämtpizza ena
dagen och isterband med pommes nästa. Fatta vilken MISÄR!


För övrigt så har vi på senaste tiden ägnat oss åt hemlagad ärtsoppa MED varm punch!

 


Vi har så klart spelat Zelda! Kolla bilderna!

   

Efter det köper man smörgåstårta från Feskeboa för man orkar inte laga mat! Den var ok.

   


återkommer

Av Lena - 16 juni 2011 03:53

Normalt sett så vill jag inte fira ”Mors dag”. Tycker det räcker med att ungarna ringer eller skickar ett sms med ett grattis. Men vad ska de gratta till? Grattis till att du fått ett så fint barn?

Jag är en mycket stolt mamma till två helt underbara och fantastiska barn och att de allt som oftast visar kärlek räcker långt! Det räcker hela vägen!


Att jag drog ut min sambo och hans son att äta middag just denna dag berodde enbart och endast på att jag var sugen på att gå på restaurang för en gångs skull. Jag fick (som för det mesta med lite övertalning) min vilja igenom. Man är väl en bedjande kvinna ibland? *blink*


Valet pendlade mellan en närbelägen (sunkig) pizzeria eller ett dyrare ställer i centrum. Enkelt.


Pitcher’s i Falun hade jag aldrig besökt förr. Vi läste menyn på nätet före vi stack. Kollade lite priser.


Vi cyklade dit eftersom jag ansåg att en flaska vin på två var det minsta jag kunde begära då jag ändå är en mamma. Att mina egna barn inte var med hör inte hit. Sambons son var ett fullgott surrogat för ett firande av just Mors Dag!


Vi tar plats och en servitris anländer på stört. Fan far i mig så jag frågar om de har torr Martini. Tänker Dry Martini för nu vill jag ha fördrink. (Vi som tänkt komma billigt undan men eftersom Fan far i mig så skiter jag i det utan jag vill HA!)

Servitrisen är osäker på just den torra Martinin (går och frågar bartendern som säger att det är ok) så då beställer jag en sådan.

In kommer en rosaskimrande vätska med citron (inga oliver). Sambon tycker jag är gnällig och skäms nog lite när jag talar om för servitrisen att det inte ÄR en Dry Martini. Drinken är blandad på Martini rosso.

Nåja, den smakade bra. Den gick ner.


Samtidigt passar vi på att beställa resten.


Till förrätt väljer vi två portioner vitlöksbröd att dela på tre. (Vitlöksbröd med ost, 59 kronor)


Till huvudrätt

en burgare till sambons son (ca 135 kronor)

och pepparstek till oss (runt 200 kronor (hittar inte kvittot i denna stund).

Denna finns inte på menyn på nätet för den stämmer inte.


Pepparsteken valde vi efter ett visst dividerande från min sida med servitrisen om vilket kött den var gjord av. Hon kunde inte svara på det och sa att hon kunde fråga men vi sa att hon inte behövde. Vi ville inte verka som gnälliga gäster efter att jag redan gnällt på ”Dry Martinin”.

Vi ber även om en flaska vin.

Jag vill ha ett glas vatten att sippa på till fördrinken men får till svar att det kommer med vinet.

Fint är att servitrisen frågar hur vi vill ha köttet. Bra krog det här!

Jag ber om blodigt och sambon ber om genomstekt.


Efter en lagom bra stund kommer servitrisen med vinet. (och äntligen vattnet)


Efter ytterligare en lagom stund kommer servitrisen med våra huvudrätter.

???


Vi frågar vart vår förrätt tog vägen?

Ooops, säger servitrisen. Det blev visst lite för mycket, säger hon.

Jaha, säger vi. Inget att göra åt nu, säger vi också.

Jag ser mig runt i (den rätt stora) lokalen och där sitter ca 10 gäster och ingen verkar vara matgäst. Hur ska hon klara när det är fullsatt och alla vill äta?


Vi hugger in på köttet. Hugger är ordet. Både sambon och jag har fått samma; genomstekt på ytan och en rosa kärna. Varför frågar de hur vi vill ha köttet?

Båda köttbitarna smakar bra av pepparn men är så sega att man får ha bra muskler i högerhanden för att klara av att skära av en bit för de är så torra.

Sambons sons burgare verkar helt ok om inte mer.


Mitt i maten kommer servitrisen och meddelar att vi får 20 % på vår nota som plåster på såren över den missade förrätten. Vi tackar och förlåter nästan det sega köttet.


Till försvar kan sägas att den pommes de serverade till maten var toppen och grönsakerna var  rätt goda och krispiga! Och, som jag sa tidigare, så var det bra pepparsmak på biffen.


Vi avslutade med en kladdkaka till sambons son som var suverän (jag fick en tugga) och en Irish Coffee till mig som var bra. Sambon ville ha en kaffe med virre och den slök han så den passade nog.


Slutsurret på plats gav att ”krögaren” är mycket intresserad av drycker och då främst öl. Dryckeslistan imponerar men inte menyn av det vi åt.

Man går gärna dit för en god whisky eller en bättre öl.

Pepparsteken avstår vi. Om de inte byter till bättre kött. För det kan ju inte vara kockens fel.


Pitcher's

 


Dry Martiniliknande

 

Bra potatis

 

Kanon kladdkaka

 

Att det var tomt på stolarna både åt detta ...

 

... och detta hållet berodde helt klart på vädret ...


... men det var inte många gäster inne heller.


Fast det fotade jag inte.  

Av Lena - 18 april 2011 23:36

På min resa genom Sverige på SJ-väg till min mamma, Falun – Halmstad tur och retur, så hade jag förbeställt Leif Mannerström räksmörgås på returresan. Som 1:a klass resenär får man den serverad på plats och kan samtidigt beställa vin till. Mackan kostar 99 kronor. En 37:a vin kostar 89 kronor.

På resan ner åt jag ju Mannerströms Trerätters som jag skrivit om här men på hemresan blev det alltså räkmacka.


Jag blev (när jag tittade närmare på biljetterna när de kom hem) smått irriterad på mig själv att jag inte uppmärksammat att det var hela ca 45 minuters väntan på tågbyte både i Göteborg och Stockholm men under resans gång blev jag tacksam över det. Båda byten var 20 minuter försenade och hade jag inte haft mitt spelrum hade jag inte varit framme i Falun 22.30 som det var sagt. Hade väl fått sova på någon perrong i någon av städerna.


Räkmackan då? Jodå. Ingen särskilt upphetsande historia även om den inte var oäven.

Brödet var någon slags polarbrödsliknande och rätt uppblött vissa bitar och rätt torr andra delar.

Det låg en liten lite vippa fräsch sallad (rosé?) på ena sidan och en bra citronklyfta medföljde anrättningen. En rätt ledsen dillvippa toppade skapelsen.

En klick röra av obestämd art fanns på sidan. Det var någon smaksatt majonnäs. Den smakade bra om än inte så mycket egentligen men det ska den väl inte då den inte ska ta över smaken av räkor. Den var lite för liten för att räcka till alla räkmackstuggor jag tog.

Ett kokt skivat ägg var placerat på mackan men där kunde de brett ut skivorna lite för ”seutet” säger jag som nu är extremt petig. Ägget var dock perfekt kokt och det räcker långt.

Räkorna då. De var fina handskalade och dugligt rikliga till mängden.

Det hela var tilltaget nog för mig att bli hyfsat mätt men ändå sugen på något mer. Det smakade bra men inte mer. Rätt torr anrättning faktiskt.

Det vita vinet jag fick till var inte värt 89 kronor.


En räkmacka som alla andra men att den heter Mannerströms beror väl på att han komponerat röran. Mer märkvärdigt var det inte. Eller hade han skalat räkorna? Han hade nog bestämt brödet med.


Bilderna är lite skakiga för jag åker ju tåg.


Mannerströms räksmörgås ser väl fräsch ut!

 

Och är fräsch!

 

Är det inte märkligt att vissa karlar som somnar

per automatik håller om "paketet", eller juvelerna, om du så vill?

Detta är min "tåg-granne" som jag fotade i smyg.

Han vet inget. Han somnade mitt i min macka.  

  

Av Lena - 14 april 2011 23:24

Det är verkligen härligt att åka tåg när man ska resa bort och hem. Man kan resa sig upp och gå runt när man stelnat till, det finns toalett och har man tur har de en kiosk eller bistro. Taskiga mackor och dyrt vin plus en massa annat!

Dock är vinet väl utvalt och oftast gott. Tro mig, jag hann nog smaka på alla sorter på min resa. Eller i alla fall fyra. Ja ja, på åtta timmar Falun – Halmstad och åtta timmar Halmstad – Falun så hinner man mer än man tror. Vinet tänker jag inte utveckla. Det fyllde sin funktion och – punkt slut!


SJ har försökt lägga manken till vad det gäller mat och dryck och det märks lite här och där men chipspåsesortimentet är dock bedrövligt. Det existerar minst tre sorter (vet jag sedan tidigare) men oftast finns det bara en att välja på och det är ju inget val. Maten i Bistron äter jag inte av längre för den är bara inte god.


Men nu hade jag ju förbeställt mat till min fina 1:a klass-biljett. Mannerström har fixat maten minsann! Man vet inte i förväg vad det ska bli för mat. Det är tydligen olika hela tiden och inte ens personalen vet när man frågar vad det ska bli. Det ser de först när de öppnar förpackningarna när de ska värma och servera. Då hämtar de även vin till maten om man vill ha så man slipper gå och handla själv i kiosken. Fint! På hemvägen hade jag förbeställt Mannerströms räkmacka. Om den handlar ett annat inlägg.


Mannerströms Trerätters då.

Vad jag hade väntat mig? Jag vet inte eftersom jag är van vid att SJ har taskig mat men nu hade ju självaste stjärnkocken och ”Sveriges Mästerkocksdomaren” Mannerström fått bestämma maten. Men jag kan ju säga att även om han har komponerat menyn har han säkert inte bestämt att den skulle lagas så här eller att råvarorna skulle vara så här.

Det är en sak att komponera en meny och en helt annan att genomföra den! Det var inte direkt dåligt men en del frågetecken.


Först och främst reagerade jag på att det inte finns någon innehållsförteckning på maten. Det har de på minsta macka i bistron så varför inte på den som serveras vid ens plats? Samma "restaurang" ju.

Att man inte får någon innehållsförteckning på restauranger är en sak, masslagad mat till tåg en annan.

Även om det kanske inte är plats för en sådan på matbrickan så borde det väl stå på deras webbsida eftersom de (SJ) är så måna om att upplysa om allt i dessa tider.


Jag läste vad jag skulle äta på en liten lapp där menyn stod men vad den innehöll vet jag alltså inte. Än. Har mejlat SJ och frågat men de har ännu inte svarat.


Meny

Gubbröra

Viltjärpar med svampsås och potatispuré

Dansk chokladkaka


Förrätten Gubbröra:

En okulärbesiktning gav att det var en klick på ca 4 msk röra (med torkad brun hinna på men vaddå) serverad med en tunn liten skiva pumpernickel och en fräsch dillkvist. Röran innehöll hackad rödlök, det syntes, men för övrigt var smaken ganska obestämbar men god. Jag åt bara halva för jag ville inte att huvudrätten skulle hinna kallna. Det var dumt för huvudrätten var väldigt varm märkte jag till min glädje.


Huvudrätten Viltjärpar med svampsås och potatispuré:


I tallriken låg det järpar, sås och puré. Grönsakerna, 4 tjocka skivor pressgurka (utan persilja), låg i en liten plastbytta vid sidan.

Maten var så pass upphettad att den fortfarande var väldigt varm när man var klar med förrättens klick av Gubbröra.


Hur vilda järparna var vet jag inte. Vid en blindtest hade jag aldrig kunnat gissa att det alls fanns någon färs av vilt i dem. De var hyfsat goda, smaken var tam i dubbel bemärkelse, men varken salt eller peppar behövdes. Konsistens som frikadeller.


Potatispurén hade klumpar i sig så det var inget pulvermos. Smaken godkänd och konsistensen bra.


Såsen? Svampsås? Den smakade som Abbas champinjonstuvning på burk och var lika geléliknande. En svamp såg nästan ut som en konserverad gul kantarell men smaken var minst sagt konservburk utan särskild smak alls.


Till maten serverades även en rund knäckebrödsskiva och ekologiskt Bregott. Hela anrättningen var tilltagen nog att bli mätt på.


Desserten var Dansk chokladkaka. God.


Läser man menyerna de alternerar mellan (samma länk som ovan) så blir man glad ända tills man hamnar på den gluten- och laktosfria delen. Där finns två alternativ men båda har samma förrätt.

För vegetarianer finns också två alternativ som huvudrätt. Quorn och – quorn! Alla fyra rätterna har fruktsallad som dessert. Fantasifullt? De som tågpendlar och vill ha specialkost får ta med matlåda.


All personal på både ner- och uppresan får högsta möjliga betyg! De var tillmötesgående och log (inte så där stelt som flygvärdinnor ofta gör) och verkade uppriktigt måna om en. Man fick en känsla av att de trivdes med sitt jobb.

Jag gjorde ändå tre tågbyten åt vardera hållet så jag träffade på några stycken. Ingen visade sur min eller verkade less. Mycket trevligt för man blir glad av dem!


Hela Mannerströms tabberas. Tåget var skakigt och bilderna därefter.

 

Förrätt

 

Tydliga bevis på att rödlök ingick

 

Hufvudrätt

 

Dessert.

Glaset (vad den typen heter nu igen?) till höger fyllde (tyvärr) 

ingen funktion vad jag erfor.

 

Av Lena - 16 augusti 2010 20:43

Vi startade vår resa till Kreta, Grekland med att jag, dagen före, både hade stekt fläsk och vispat ihop en smet till fläskpannkaka som vi skulle äta innan vi åkte vid två-tiden.

Vi hade visserligen beställt mat på planet för 160 kronor men det skulle ju dröja innan vi fick den så det var lika bra att äta rejält före!

Vi petade i oss pannkakan, kollade om spännbanden runt resväskorna satt fast och gav oss sedan av mot Arlanda.


Hej då Falun!


När vi närmade oss Uppsala så tyckte sambon att vi skulle stanna och käka en burgare på Max. Visserligen är jag inte så förtjust i sådan mat men jag insåg att vi behövde lite energi (eftersom jag börjat bli småhungrig) så jag höll med ända tills jag tagit första tuggan. Den var fet och halvtaskig men det brukar de ju vara (jag var beredd) så jag tvingade i mig drygt halva innan jag gav upp och gav sambon resten. Det regnade nästan hela vägen och det kändes bra. Kantarelljakten väntar ju vid hemkomst!


   Tycker du den ser god ut? Det är den inte!


Väl framme på Arlanda

Där gick det till som det brukar gå till. Man får inte checka in utan får vänta eftersom man är där för tidigt för att inte komma försent, man ställer sig i kö, man blir av med väskorna, man går genom passkontrollen, man blir ruinerad om man vill ha något i magen (vi drack något starkt med nötter till) och sedan får man vänta. Jag var hungrig igen men insåg att jag måste dricka mig mätt. Inte för att det är billigare utan för att jag ändå hade tänkt inta alkohol mot min flygrädsla. Gissa hur mätt jag blev på ett glas rött för 70 kronor? Pep iväg till kiosken och köpte en minipåse chips för 10 kronor så magen tog en paus i sitt kurrande. Ja ja, jag får skylla mig själv och har lärt mig något. Sedan väntade vi igen.


Flyga med Iberworld

Dags för påstigning för samtliga passagerare! Planet är 50 minuter försenat men vem bryr sig?

Landgången dras in 20.42

Vi fick platserna längst fram. Stolsryggarna går knappt att fälla bakåt och glider sakta framåt igen av sig själva. En mardröm för ryggen!

Positivt var att vi hade full insyn till flygvärdinnorna (när de inte drog för draperiet) och deras pyssel så vi slapp köpa hörlurar för 30 kronor var till filmen de skulle visa (och som vi ändå hade sett). Det var ett nöje eftersom de mest stod och babblade och skrattade utan att göra något vettigt men jag var hungrig så jag var faktiskt en aning irriterad! Inte fick vi något att dricka heller. De gick faktiskt inte runt med ”kiosk-vagnen” förrän maten serverades! Skit! Torr som läskpapper i munnen. Brukar det vara så där? Jag tycker att flygbolagen borde placera en flaska vatten vid varje stol som finns när man sätter sig. Man får ju inte ta med sig mer än 100 ml numera och det tar fort slut.


Vi fick mat 22.58 och då blev jag lycklig!

Ända tills jag öppnade locket på maten. Vad i helvete! Hundmat? Det luktade ingenting (som tur var) men såg ut som två kokta pellets med ett par nävar ris. Ja, ett par teskedar torr tomatsås låg under. Inte en grönsak, ens en konserverad ärta.

Maten smakade som den såg ut och jag klarade inte av att äta upp den. Felix köttbullar på burk är rena gourmetmaten om man jämför och det är ju det jag gör! Jag gnällde så att sambon tyckte jag var pinsam även om jag tror att ingen hörde.

Plastbestick av minsta, billigaste sort är nästan omöjliga att äta med!


Till maten serverades ett rosenbröd som var så torrt och hårt att plastkniven nästa gick av när jag skulle dela det. Och en liten (5x5 cm) sockerkaksbit med något sött på. Kakan smakade kostgjort, typ färdiga tårtbottnar. Nåja. Jag var på väg till Grekland så klart man står ut. Framför allt eftersom vi köpt dricka.

Någon minut efter att vi börjat äta går en flygvärdinna runt med en korg mikrade (alltså varma och lite mjukare) mörka rosenbröd. De var godare.

Vi köpte så klart Drambuie och Whisky till sedvanligt hutlösa priser men är det semester så …!

Det blir en Rusty Nail när man blandar det och är en av de godaste drinkarna vi vet så flyresan är räddad!


Under både dit- och hemresan upplevde jag att flygbolagspersonalen var mer intresserade av varandra än av oss passagerare. Eller; totalt ointresserade av sitt jobb alls!

Jag kommer aldrig mer att flyga med Iberworld! Ingen service, hemska stolar och dålig mat! Piloterna gjorde ett bra jobb med det uppväger inte resten.


Planet landar lyckligen och tur är väl det. Vi kliver av och äntrar in i ”salen” för att hitta våra väskor på rullbandet. Jag är hungrig och vi hittar Apollos personal som står med en lapp där det står vilken buss vi ska till. Vi reser alltså med Apollo och där har vi inget att klaga över.


Ut i friska luften som är het och otroligt fuktig. Sambon är (som vanligt) en dröm. Han tänder en cigarett till mig och springer iväg för att lasta in våra väskor och ta bra platser på bussen innan jag hinner blinka. Jag är faktiskt beredd att ta hand om min egen väska men han bara gör det innan jag hinner protestera. Så där höll han på hela semestern. Jag fixar och ordnar hemma jämt men när vi är borta då gör han allt för mig! Han ÄR en dröm!


Apollos personal

När vi sitter på bussen kliver Apollos personal på och frågar om vi mår bra, hälsar oss välkomna, talar om att det ska bli ”inspirationsmöte” en viss dag, talar om att hon nu inte ska åka med vår buss men att det finns en pärm på hotellet där det står det vi behöver veta och att vi ska kolla tiden för hemresan i god tid men inte för fort så att vi verkligen kommer till bussen i god och rätt tid och sedan kliver hon av innan vi hinner blinka eftersom hon inte ska åka med vår buss utan en annan. Hon frågade inte om vi hade några frågor men det hade vi inte för vi ville till hotellet fort. Klockan var mycket och vi var trötta. Vi kom till hotell Ilianthos Village klockan 04.00, som sista avsläpp av 5 hotell, och somnade 05.30


Nästa gång vi ser en Apollo-personal är när vi ska ta bussen till flygplatsen när vi ska hem. Hon frågar om vi haft det bra och talar om att hon inte ska åka med vår buss utan med en annan (som står parkerad framför oss där det säkert sitter resenärer som är viktigare än oss och som har fler frågor) men säger att det finns Apollo-personal på flygplatsen som vi kan fråga om det är något och så frågar hon om vi har några frågor. Det har vi inte för det är förbannat varmt, dyblött och fuktigt och vi vill till flyget. Hon kliver av samtidigt som bussen framför oss åker iväg. Det var den bussen hon skulle ha åkt med. Vår buss startar och åker och vart hon tog vägen har jag inga frågor om.


Flygplatsen i Chania…

 … är en mardröm rent organisatoriskt. Det är långa köer till allt. En lång kö in på flygplatsens hall med lång väntan innan dörren öppnas, en lång kö till väskvägning och åter en ännu längre kö till väskröntgen. Och en kö till passkontroll. Och sedan lång väntan där jag somnar på en hård bänk. Sedan en snabb kö till planet som är 50 minuter försenat. 

Det ska absolut sägas att runt alla köer på flyggplatsen så surrade det runt Apollo-personal hela tiden som gav svar på frågor innan vi ens hade hunnit ställa dem.

Det ska också sägas att alla från Apollo har haft ett hurtigt och glatt humör!


Väl på flygplanet igen

På planet hem, rad 18 denna gång, så var det samma (tids)ordning som på ditresan förutom att maten faktiskt gick att äta. Penne-pasta med grönsaksröra som väl var samma som på maten på ditresan, men nu var det lite mer röra. Fast jag saknade sked. Penne kan du inte äta med plastgaffel utan att tappa den och det blir kladd på kläderna. Överhuvudtaget var det så trångt att det var svårt att få i sig maten alls. Likadant men ännu hårdare och torrare rosenbröd som förra gången.

Kaffe på maten ingår och det var verkligen gott! Där blev jag faktiskt förvånad! Sockerkakan till efterrätt var inte lika hemskt söt som på ditresan.


När de gick runt med det som skulle serveras/säljas så var det inte alltid de tittade på en. Är du inte uppmärksam kan de mycket väl glömma att servera dig kaffe!


Personalen ler knappt varken när man kommer eller går. Utom en som log så mycket hela tiden att vi nästa glodde. Framför allt eftersom det aldrig nådde ögonen utan var så yrkesmässigt att det så skrämmande ut. Men vem bryr sig? Det är service man vill ha och den hade de glömt packa innan start.


Några frågor på det?


   Flygrädslemedel


   Flygrädslemedel


 Utsikt mot pentryt. Vågade inte fota när där var personal. 


   Levererat av ett företg som heter Gategourmet. Eh...


  


   Vore det inte lite trevligare med flytande tvål på en offentlig toalett?

Ta med "resetvål" från Butik Citronodlingen ska jag nästa gång jag reser

utanför Sverige!


   Maten på hemresan.


Fortsättning följer efter hand


Har även skrivit om: 

Rummet på Ilianthos Village


Själva hotellet: Ilianthos Village

Sök i bloggen

Presentation

Senaste inläggen

Kategorier

Länkkärlek

Länkar

Översätt bloggen

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se