Alma Mater - mat är gott

Inlägg publicerade under kategorin Äta ute eller lagat borta

Av Lena - 11 september 2014 15:56

Så här ser den ut på riktigt i verkliga livet! Den är riktigt god även om jag personligen tycker att laxen är lite för hårt rökt. Lite sågspån över den. Tårtan var inte så kul utan lite "ohemmagjord" och för söt.


Värt pangarna? Absolut!



 Potatisen var riktigt bra men citronklyftan var, som synes, mest skal. Jag som gillar citron.

 

ANNONS
Av Lena - 30 januari 2014 09:45

Dagen efter kvällen före så tog vi och drog in till stan. Maken ville till gamla stan och mysa men Hötorgshallen hade min hjärna lagt i min inre kompass. Sagt och gjort. Hötorget it is.

Jag hatar pendeltåg men med maken vid min sida kan jag stå ut med det mesta och lite till.


I alla fall så ...

Vi hamnade, så oväntat(?), på en trappa som tydligen ledde rätt ner till Hötorgshallen. Att gå runt där och titta och sniffa är som att bli kastad rätt ut i det himmelska paradiset även om man inte är så religiös. Eftersom jag bor långt borta numera så är jag inte van. Jag genomgår en fullständig metamorfos och hade ingen sagt något så hade jag kunnat inbilla mig att jag hade nått nirvana!


Nåja. Vi, maken och jag, går runt och letar efter en kryddbutik (mitt sellerisalt är slut så Bloody Mary är inte att tänka på innan jag hittat en burk :)) och råkar (tack gode Gud) passera en liten plats som bjuder på blodpudding. Alltså, jag gillar Gea's för den är bäst. Hos typ vanlig matbutik. Men, nu snackar vi BLODPUDDING! Det fanns två små tärningar kvar på fatet och när jag tar en så tar maken så klart en också eftersom vi lärt oss hemifrån att man inte lämnar mat kvar på tallriken. Jag går vidare och säger, samtidigt som jag fortfarande tuggar på min, mmmm. Då säger mannen bakom disken (ägaren med the försäljarinstinkt) "vad säger du mmmm till"? Eftersom jag alltid är ärlig och sanningsenlig så säger jag så klart "blodpuddingen". Aha, säger han.


Vi går vidare. Vi smakar på en korvskiva från samma ställe fast runt hörnet. Timmermanskorv. Vi backar tillbaks. Vi hade bestämt oss för att ta ett glas rött på något ställe när vi ändå var "i stan" och vi ser nu att detta är "stället" fast vi inte visste det.


Stället;  Saluplats Husman


Här kan man då sätta sig och ett glas vin, eller annan dryck, och få sig ett mål mat. Vårt mål var dock inte mat just då utan bara vin och njutning och lite glo på annat folk. Vi beställer ett medelfylligt glas var och sittter och slappar och tittar på när det jobbas.


 


... ja, då ställer sig killen och lägger upp en hyfsat tjock skiva stekt blodpudding på ett fettuppsugande papper, över till planka, lägger på fina skivor rökt sidfläsk som han använder blåslampa på för att få hetta och fint krisp. Lägger en näve rårörda lingon bredvid. Jag som älskar fina och enkla upplägg frågar lite oförsynt om jag inte kan få fota det vackra eländet. Vad säger han då? Jo, han säger ingenting utan räcker fram det hela på planksteksplankan och så säger han; Varsågod!

Den var till oss!!


 

 


Jag skulle kunna kyssa karln för så gott var det. Min make och jag sitter och tittar lyckligt fånigt på varandra och vet att bättre än så här blir det inte. Då så. Vi handlar och åker hem


(blodpudding, sidfläsk, rårörda lingon och timmermanskorv krängde han på oss och vi var lyckliga :))


Innehåll i deras goda blodpudding:


blod

mjölk

rågmjöl

rödlök

äpplen

dragen karré

smör

smälsmör

sirap

ingefära

salt

mejram

ströbröd


blodpudding 160 kr/kilot

rökt sidfläsk 260 kr/kilot i bit och 360 kr/kilot i skivor


Timmermanskorven de har kommer från Möllers 220 kr/kilot och är kanonis!


Kan väl säga att jag rekommenderar ett besök där!


Fler sevärdheter i Hötorgshallen:

 



 



 



 



 



 

ANNONS
Av Lena - 28 mars 2013 01:37

Det var hyfsat pris, det var hyfsad service, det var hyfsad mat och hyfsat att få en sittplats trots att det var en "happening" i stan.

Alltså, vi ringde i förväg för att boka bord med det var fullt sa de. Vi resonerade som så att vi skulle ut så tidigt att äta att det nog skulle gå ändå. Det gick ändå.


Vi tar en taxi till Bishops Arms och äntrar scenen och får ett bord.


Beställer.


Två bra plus!

Första plus: De frågar hur jag vill ha köttet! Jag svarade medium rare men mer rare än medium.

Andra plus: De kommer och frågar hur maten smakar när vi tagit några tuggor. (Vi klagar inte på det vi tycker är fel för vi vill ju inte vara besvärliga även om vi vet att de vill ha svar. Man är ju försynt)


Kopierar menyn här, med total exakthet, från deras sida.


Maken beställde:

Bishops Special: Fläskfile serveras med stektagrönsaker samt färska pommes & bearnaisesås. 169:-

 

Jag beställde:

Entrecote från Dalarna: Extra hängmörad Entrecote från våra dalagårdar.

severas med pommes frites,rödvinssås samt vitlökssmör. 189:-

 

Omdöme:

Maken var nöjd trots att bean var väldigt tunn i både smak och konsistens. Eller, som han sa, värdelös!  Hans pommes var rätt sega att tugga i sig och sunkiga i smaken och lite för salta. Köttet var bra stekt för hans smak. Grönsakerna rätt ok.


Min mat?

Rödvinssåsen jag fick var jättegod, verkligen. Vitlökssmöret var jättebra. Jag delade upp smöret i tre delar på köttet och eftersom köttet fortfarande var varmt så smalt det ner.

Min entrecôte (det kan de inte stava till men vem bryr sig) var stekt helt enligt mina önskemål (medium rare men mer rare än medium).  Dock hade kocken glömt att ta bort det där som sitter runt just den köttbiten. Jag fick sitta och tugga och spotta ut oätbara delar. Pinsamt! Försökte vara diskret men det var rätt svårt när det var så delar som var ätbara. (På bilden visas andra sidan fram) Vi satt i ett mörkt hörn av rummet så det var svårt att se vad man skulle skära bort.

Man kan steka köttet med alla profyrer och annat för att det ska ha kvar smaken men det blior jobbigt att äta. Men, som sagt, smaken var bra och köttet var inte segt. 

Mina pommes var väldigt sega och smaklösa fast det saknades inte salt. Jag tog en tugga var på fem av dem för jag tänkte "nästa är bättre" men gav upp. Sorgligt.

Det var då jag tänkte att det är synd att jag inte kan leva på att vara matkritiker. 


Kvällen i helhet var på det stora rätt bra. Inte ofta jag säger det när jag går ut och äter. Kräsen. Har en lista på matställen i Falun där du inte kan äta . Nej, delar inte ut den!


MEN! Att förstöra en ganska hyfsad måltid som ändå har kött som är rätt ok med undermåliga pommes? Med taskig smak och sega att tugga på! Hm!


 Finfint!  



 



 



 


Av Lena - 20 oktober 2012 08:02

... och då, när jag ändå göra det, vill jag så klart äta gott! Plankstek är något jag verkligen gillar även om det kanske är lite banalt.

Jag och maken hade bestämt oss för att vi skulle ha en utekväll och äta på restaurang. Jag hade stora förhoppningar eftersom jag så sällan äter annat än det jag själv lagat och då smakat av (minst)fem gånger det som hamnar på tallriken. Att äta något någon annan lagat, som jag inte vet i förväg vad det smakar är en dröm.

Vi hade flera restauranger i åtanken men valde en i mellanprisklassen. Inte billigt men heller inte för dyrt. Mellan Banken (bra men dyrare) och Kings Arms (hyfsad planka) hamnade Marianns.


Vi läste menyer på nätet före och bestämde oss för att planksteken var något vi ville ha. Det stod 200 g nötkött och det lät ju bra. Vi var jättehungriga när vi kom.


När vi beställer frågar de inte hur vi vill ha köttet (varningstecken) men jag hann haspla ur mig "medium rare" innan han gick. Maken fick då tillfälle att säga "medium".


Maten kommer efter en dryg halvtimme och det är bra eftersom vi har beställt "fördricka" före. Ja, ett glas vitt och en god öl.


Plankan ser verkligen god ut när den kommer. Ångande het och med två rejäla köttbitar samt en tomathalva, som sig bör.


Jag skaver av en bit av köttet och puttar på en bit av moset (som är välgrillat med fina och lagom mörka linjer) och min första tanke är Felix. Pulvermos med dåligt kött. Köttet smakar Felix köttbullar på burk (jag är campare så jag vet) och moset är av pulver! Dessutom är moset totalt okryddat. Inget salt eller peppar där inte!


Fortsätter att äta men för att kunna få en bit kött på tuggan måste jag karva av rätt stora bitar senor. Såna där breda man måste såga sig igenom. Under köttet befinner sig en halvtaskig pulverpepparsås där det simmar morotsslantar. I en skål på plankan lever en dödligt läskig bea sitt eget liv i egen skål. Det enda på plankan som var ätbart var en bakad tomat som var smaklös.


Okryddat pulvermos samt taskiga pulversåser serverade med det sämsta kött jag någonsin ätit. Det gick bara inte att äta!


När vi betalade till honom i baren så sa vi ifrån. Han sa att det visst är riktigt mos. Vaba? Då säger jag, en riktigt dålig kock! Maken sa "sparka kocken"! Ingen skugga över "personalen" för han var väldigt trevlig.


Jag minns inte när jag åt så här dåligt sist. Även om man får skylla sig själv som äter på ett mellanprisställe så finns det gränser. The bottom is nådd! Jag brukar vara bra på att såga det jag inte är nöjd med men nu fick jag ta bort den vanliga och ladda motorsågen!


Kul uteätarkväll? Det blev en dyr kväll för vi fick gå till närmsta hamburgerställe. Var ju fortfarande hungrig! Jag gillar inte feta uteätarburgare men den smakade tamejtusan bättre än maten hos Marianns!


Ridå!!!!


 



 

Av Lena - 16 oktober 2012 01:34

Det vart en märklig sommar. Jag och maken hade planerat hur och vad vi skulle göra när han för första gången hade längre semester än han hade haft på hela tiden sedan vi ens träffades. Vi skulle vara själva och ensamma i Orsa på Orsa Camping och verkligen njuta av livet och varandra.

Nu minsann! Klart man inte ska ha förväntningar.

Klart det blev skitväder.


Vi älskar att campa och varken han eller jag har problem med regn och rusk. Vi kan njuta av att plaska runt. Bara det inte är för kallt. Nu var det kallt. Mycket kalt.

De varma tröjorna räckte inte till. Fast vi hade köpt finaste nya tältet så vart det ingen njutning ändå. Även om tältet höll värmen så blåste det för mycket från alla håll det inte skulle. Tältet var så stort att vi kunde sitta inne med bord och stolar och lyktor utan problem men man vill ju göra annat med. Någon gång. Skit.


Trots allt så har vi genomlidit våra 5 veckors semester och även om det inte blev det vi tänkt så har vi varandra och kan skratta lite över hur det blev.


Matminnena har man ju kvar. Jag vägrar engångsgrill (miljövidrigt på alla sätt) så vi har en liten portabel som funkar utmärkt med både briketter och kol. Där har vi slängt upp både det ena och andra. Mest det ena!


Orsa Camping, där vi brukar husera, är härligt. Bra allt och så långgrunt att det nästan alltid är varmt i vattnet. Fast inte denna gång dårå. Men annars har de allt. Fast en sak stör oss så vi blir mer än irriterade!


Orsa Camping har evenemang och det är ju kul. De fixar med tivoli för barn och underhållning för alla. Hyfsade artister. Problemet då är att de inhägnar allt. Alltså, allt!

Man kan inte gå till campingens restaurang (som ju är självständig) utan att betala inträde. Att gå och ta en öl kostar 250 kr inträde till området först. Området ligger inom campingens område och vi som betalar ett antal hundralappar per dygn bara för att bo på campingen måste dessutom betala 250 kronor för att ta en öl.

Vi hade tänkt att äta där (dyr meny vet jag) men samma ändå. Passera GÅ och böta betala 250 kronor. Tycker man kunde få passera om man visade upp att man betalt campingavgiften. Gissa om vi vände i grinden?


Detta har vi sett i två år så även om sura campinggäster vänder i grinden lär de inte ändra på det.


Sista kvällen, när de stängt tivolit, släppte de ändå in oss som tänkte äta där. Vi kommer in till restaurangen och får ett bord. Restaurangen är byggd så den liknar en skolmatsal Rätt glest mellan borden, inga dukar, inga ljus. Dystert, ekande och kalt. Och kallt. Stora fönsterrutor som ger känslan av en aula.

Vi får menyn med reservation av personalen för allt på den finns inte. Bara tre rätter att välja på eftersom nästan all mat ändå är slut.

I denna kala lokal där restaurangen knappt har mat kvar har de mage att ta nästan 300 för en oxköttbit? Denna köttbit, plus hamburgare och någon fiskrätt hade de att erbjuda.

Vi gick!

Maken gick tyst och jag gick inte tyst! Jag lät! Någon jävla måtta får det väl ändå vara! Personalen såg ursäktande ut när vi gick och tacka fan för det! Inte deras fel. Ja, jag LÄT!


Då gick vi till bowlingrestaurangen McGregor´s. Dyrt där med men där vet man vad man får! Man vet att det är som det är! Klart maken tog en burgare, vad annars. Det tar han alltid om det finns. Jag tog lax (175 spänn) men vad skulle vi? Kan inte direkt klaga på laxen. Även om den var överkokt så ... vad kan man förvänta när den bara kostar 175 kronor?  Eh? Vitvinssåsen smakade inte jättemycket vitvin men det kändes. Hyfsad sälta. Potatisen var lite "skinnig" och grötig i mitten men bra sälta. Varför i h-vete har man så svårt att ta bort kärnorna ur citronen? Ställ någon att klyfta och kärna ur så är det klart på en stund. Sedvanliga grönsakerna som lite isbergssallad, gurka och någon tomat var så klart med på båda våra tallrikar. Ja, du ser ju själv. Punkt.


McGregor´s har för övrigt en mycket trevlig men helt förvirrad personal!

Vi har besökt stället två gånger i sommar. Första gången glömde jag mina solglasögon där. Sådana där större som man sätter på sig över sina vanliga glasögon.

Att jag glömt dem märker jag först när vi kommit hem men då ringer jag dit. En trevlig tjej svarar och jag berättar mitt dilemma. Hon rusar runt med telefonen i näven  och letar på varenda ställe och vrå. De har alltså inte en särskild låda för kvarglömda saker. Bakom ett ölglas på kontoret (säger hon) hittar hon det som hon och jag tror är mina solglasögon som det låter efter min beskrivning. Hon kan inte skicka dem men sätter en lapp på med mitt namn och mitt mobilnummer. Jag har sagt till henne att vi kommer och campar om några veckor.


När vi återkommer efter ett par veckor går vi till baren och frågar efter mina solisar. Tjejen har ingen aning men letar runt. Jag säger att det sitter en lapp på med mitt namn och nummer på. Efter en del letande och bökande kommer hon med ett par solisar som hon visar upp. Lappen som satt på har hon då tagit bort och kastat. Jag tar solisarna och går och tror de är mina för jag minns egentligen inte hur mina såg ut för de var så nya. Vi har bråttom för tjejen vill bli av med oss.

Dagen efter tittar jag närmare och ser att de här är ändå lite snyggare än de jag hade från början.




 Tonfisksallad 


Grillning på G

 


Inte billigt inte med tanke på ....

 


Lax med vitvinssås

 


Makens burgare

 



Av Lena - 13 oktober 2012 02:55

Snurrat runt min egen axel ett oändligt antal gånger i flera (många) månader. Inte varit hungrig eller sugen på någon mat alls och så klart då inte kunnat laga mat. Eller, lagat mat? Kunde laga mat som var ätbar men inget särskilt. Kärlekslös mat. Inget att skriva om. Jag har dock tänkt mat dygnet runt. Mått dåligt. Ångest över vad jag vill men inte orkar och ångest över att jag kanske inte kan det jag vill eller om det blir bra nog. Känslan av att inte duga kan golva vem som helst. Det vet väl du!


Lät jag rörig nu? Inget emot vad jag varit/är eller kommer att vara.



Nästan varannan måndag blev du min kompis. Uppiffat med stekt ägg, rödbetor och grovhackad bladpersilja. Extra lök så klart. Orkade inget annat. Jo, ett glas kall mjölk har aldrig suttit fel.

Tack Findus Pytt!


Sedermera och allt eftersom så har jag ju nu till syvende och sist börjat att så smått laga ätlig mat enligt mina och makens mått mätt och våra (numera) gnälliga smaklökar. Jag har klagat över bristande lust (nej, inte sex) och maken har gnällt över att jag har lagat efter kokböcker (ville ha inspiration av andra). Han vill att jag ska laga mina samma gamla rätter han är van vid. Min vana trogen att laga husmanskost sitter i ryggmärgen. Men, jag vill ju bredda mig och göra annat. Fast, jag är nog bäst på husmanskost. Med en knorr. Inte Knorr dock!

Hur gör man då?


Börjar nu så sakteliga återkomma och vilja äta. "Man måste äta lite för att bli hungrig" fick jag lära mig på min undersköterskekurs när de pratade om pensionärer. Det är en sanning som gäller. Inte bara "gamlingar" utan även oss som har svårt att äta annars.


Nåja.


Åter till en annan verklighet.


Jo. Vi var ju och åt på Hammars för några månader sedan. Jag fyllde (många) år och ville "äta ute". Hammars hägrade. Äkta Italienskt ju! Maken pratade om stället (fast då, på den tiden, var det en vanlig restaurang) och sedan dess har jag varit sugen. "Bra ryktet" liksom.

De är rätt dyra så jag ville vänta tills vi hade tid att gå dit på "after work" för då är det att äta för två men betala för en.  Kalla det snålhet om du vill.


Trevlig atmosfär och vatten i flaska (från Ikea) på bordet. Fast det har ju alla nuförtiden. Alltså vattenflaska från Ikea.

Servitrisen kommer ganska snart och tar emot beställningen. Trevligt med snabb service.

Vi beställer varsin pizza plus en vatten och ett glas vin av "husets". Vinet kommer ganska omgående och det är riktigt bra. Riktigt bra!

Vi får bröd och något bredbart nu. Gott! Gillar! Ett smaksatt smör sitter aldrig fel! Om det är gott som det här!

Sedan får vi vänta länge på pizzan. Fast det nästan bara är vi där i hela lokalen. Det nästan ekar så öde är det.

Vi väntar.

Och väntar.

Och väntar.

Pizzan kommer när mitt vin nästan är slut (smuttat lääänge) men jag vill bara ha ett glas så det får bli vatten för resten.


Pizzan var verkligen rätt god. Nu är det så länge sedan att jag inte kommer ihåg vad vi tog. Får synas på bilden.

Tänk att man kan klaga om för mycket pålägg på pizzan.


Pizzan var ändå inte tillräckligt (trots överflöd av "extra allt") god för att vi går dit igen. Inte ens för "ta två och betala för en" som vi gjorde nu. Till de priser de tar får de hosta upp sig rätt mycket mer.

Billigaste för 135.


 


 


För övrig har jag varit på City Gross och handlat. Kanooon att vi som har "kortet" får 12 % avdrag på frukt & grönt. Alla som drar deras kort slipper momsen. Bra där!


För övrigt är jag så trött nu att jag skriver i sömnen


Nu sitter vi här, maken och jag. Var och en vid sin dator. Jag har att göra i morgon med tanke på paj i morgon kväll och förberedelse till gratäng till svärisarna på söndag efter  vår planerade trattisplockning. Ses i skogen på söndag!


Nu gäller det!


 

Av Lena - 5 oktober 2012 10:00

Så skulle vi då åka till Orsa Camping som vi alltid gör varje sommar. Bästa på många sätt är stället tycker vi som älskar att campa. På vägen upp skulle vi äta ute-lunch. Jag ville det och jag ville ha riktig och god mat. Ingen pizza, ingen burgare och ingen korvkiosk. Lite kräsen? Till Rättvik!


Maken har jobbat en del där och hade ett ställe han visste var kanon så dit styrde vi kosan.

Stängt.


Maken har jobbat en del där så han visste ett annat ställe som han visste jag skulle gilla.

Stängt.


Maken har jobbat rätt mycket i Rättvik så han visste ett ställe där de skulle servera jättegod mat.

Öppet.

Men de hade ingen lunchservering just då.


*suck*


De (tanten i repan) på det stället hade dock två förslag på ställen där vi kunde få riktig lagad mat. Det ena förkastade maken för de hade buffé som han inte tyckte dög så han valde att åka till det andra.


Det första som slår upp i min näsa när vi kliver ur bilen på parkeringen är doften av fett från burgare! Bah! Jag vill backa men sambon säger övertygande att "här serveras inga hamburgare. Det enda de har i den vägen är hemgjorda köttullar" .

Jaja! Vi går väl in då och kollar. Hos Görgen på Höjden


Vi går in i lunchrestaurangen och frågar efter "dagens". Då säger lilla hovmästaren: "hamburgertallrik"

JAG SA JU DET!!!! JÄVLA BURGARE!!!


*suck*


Frågar efter alternativ och får svaret laxsallad eller lax- och silltallrik. Gillar fisk men är inte direkt sugen på något av förslagen men tar den där lax- och silltallriken dårå. Blir som det blir. Mat. Hungrig! Smått besviken.


Vi sätter oss och där står en flaska vatten. Gott. Törstig! Sommar.


Kollar runt och ser salladsbordet. Fint och härligt fluggigt väldoftande bröd, smör, ostar å grejer. Gott, gottigott!


Tar för oss och sätter oss. Brödet är kanon och det andra hur bra som helst!


Maten kommer in. Jag smäller av!


Maken får sin förbannade "burgare" han alltid tar om det finns.

Finaste, finaste. Rosa inne i och lagt i nybakt bröd. Härliga tillbehör. Nobisdressing som var aningens för syrlig för hans smak. Men jösses annars! Oj!


Och min mat då!

Lax- och silltallrik? Hm!

Jorå! Söta servitören sätter ner fyra fat sill och en större tallrik. Pekar ut vad det är för saker. Fyra sorters sill i separata skålar. Lingonsill och tre andra jag inte minns  namnet på nu. Stora tallriken innehåller en skål stekt färskpotatis, en skål tärnad Västerbottenost , en hög fintärnad gravad lax och en hög annan (har för mig det var kallrökt) lax. En klick hovmästarsås jag inte tycker om annars men denna var gudomlig, prydde tallriken.


Detta var något med det absolut godaste jag ätit på länge! Laxen perfekt och sillarna helt underbara!


Åk dit och kolla själv.


Mer om stället: här




Makens Burgare

 


Sill- och laxtallrik. Fanns bröd att ta men jag vart mätt innan jag hann tänka på det. 

 


nu blev jag ju hungrig igen


Av Lena - 17 maj 2012 17:33

På vår bröllopsresa till Tallin så gick vi
runt överallt, tittade in på många ställen, drack något på flera och åt på en
hel del. Vissa ställen vi besökte går vi aldrig mer till men ett par återkom vi
till flera gånger under påskhelgen. Vi uppehöll oss hela tiden (vid måltiderna)
i gamla stan och då mest på och runt torget. Vad du än gör när du är ute så
glöm inte 10 % i dricks! Det förväntas och det ska mycket till för att skippa
det. Vi lät bara bli två gånger. Vi har inte kvar alla kvitton men några och
det är kul att efteråt se vad maten kostade.


Det blev myyyycket text att skriva så jag får
visst dela upp det i olika inlägg. Annars finns det risk för att scrollen på
din mus blir utsliten!


Turg

Jag börjar med en av de mer negativa
upplevelserna. Vi ville ha en billig snabblunch en av dagarna. Vi hade då varit
i Tallinn ett par dagar och ätit rätt bra så vi tänkte italiensk pizza och
tänkte dela en och tänkte ett glas rött.

Vi gick till ett ställe som heter Turg.

Länken till stället funkar inte men stället
finns! Den ligger på en av smågatorna som går till/från torget i gamla stan och
då snett mitt emot Molly Malones som är en irländsk pub (där vi hoppade in ett par gånger).  

Mer om Molly senare.


Vi beställde en Mafioso och en halv karaff av
huset röda. Vi skulle ju äta billigt så vi ville inte lägga massor på vinet.
"Husets" brukar ju ändå vara ett hyfsat allroundvin.

Detta är första gången jag skickar ut ett vin
och då har jag ändå druckit "husets" många gånger. Det var ren
vinäger och magsäcken drog ihop sig i kramp efter en liten klunk.

Jag må vara kaxig annars men nu kunde jag inte
utan sa bara till servitrisen att vi inte kunde dricka vinet utan ville köpa varsin
öl istället. Hon blev aningens upprörd och började förklara att hon var tvungen
att ta betalt ändå. Jag förklarade att vi inte bett om det utan bara ville köpa
en öl var och att vi självklart skulle betala för vinet.

Så, köp inte husets vin där men ät gärna
pizza. Den var ok. Ingen wow-upplevelse men - god!

Pizzan kostade 10,70 euro

Husets vin, 50 cl, 13,50 euro

Två öl, 6,9 euro

När vi skulle betala så drog hon faktiskt 10 %
på notan så vinet kostade oss bara ca 100 kronor.


 

Troika

Ett riktigt bra ställe som vi fått fina matminnen
från är den ryska restaurangen Troika!




Varje bord hade denna uppsättning.

 Vi trodde det var snacks men efter att maken bitit i en ring så vet vi att det inte var så.

Det var servettringar såg vi sedan! 

 


Förra gången vi var i Tallinn (i somras) så
såg vi inte ens stället. Det är ju fullt med restauranger runt hela torget och
lätt att missa. Nu slank vi in för en kopp kaffe (och kanske en whisky så där
mitt på dan?). Stället var jättemysigt och när jag kollade menyn hade de Borsjtj , alltså rödbetssoppa,
där. En rysk klassiker man bara måste prova när man hittar en rysk restaurang.


Vi gick alltså dit för lunch nästa dag och
beställde självklart en liten vodka till soppan. Trevlig lokal, trevlig
personal och soppan var rent gudomlig! Både min man och jag var lite skeptiska
(som man är när man inte vet) men soppan var verkligen kanon! 5,30 euro.

Ja, vodkan var ovanligt god den med, serverad
i isade småglas.

Servitören hällde upp vodkan i stråle från
ovan, typ en halvmeter upp. Efteråt har jag fattat (vi beställde små vodka) att
ju större vodka man beställde ju högre upp hällde de från. Skulle beställt en
hela! Snacka om att de fått gjort hål i taket för att hälla!


Nåja. Lurade blev vi säkert! Man måste nog be
om vin/spritlistan för att beställa vodka där (sägs det på nätet). Vi sa bara
"en liten vodka" och fick den billigaste men kanske vi fick betala
turistpris. *skål!*


 

Menyn innehöll inte bara rödbetssoppa utan
även en "typisk rysk specialitet" som det stod. En soppa med sju
olika sorter kött i och efter att ha ätit deras rödbetssoppa så kände vi att vi
måste prova! Finns inte på onlinemenyn.


 

Dagen efter går vi dit och beställer den ryska
specialsoppan men efter rödbetssoppan, som var så härligt god, så ligger den i
lä! Även fast vi tog vodka till! Soppan är inte hemskt mustig och de sju
sorternas kött märks inte mycket av. Några småtärningar kött här och där.

Seljanka (som den heter), kostade 5,30 euro
styck. Inte mycket att gnälla över!


Fast, vi gillar verkligen stället och spanar
återigen på menyn. Minsann (såklart) har de inte Stroganoff! Biff Stroganoff! Vi
kommer att gå dit EN GÅNG TILL! Finns det en riktig rysk restaurang så äter man
ju Stroganoff! Punkt!


Vi piffar upp oss dagen efter och stegar in på
Troika och hittar ett ledigt bord i en nästan full lokal. Har bestämt oss för
att kosta på eftersom det ändå är middag och är rimliga priser. Alltså ska vi
ha förrätt. Jo, de har vitlöksbröd. Det har vi varit sugna på länge så vi
beställer (tack och lov för min snålhet) en portion att dela på två. Och varsin
vodka så klart.

In kommer vitlöksbrödet och ... det är två
skivor rostat mörkt bröd (?), picklade grönsaker, saltgurka och något slags vita
rullar. Min man tror rullarna är ost och stoppar in en hel i munnen. Det är
SPÄCK! Rent späck. Å så mådde han illa dårå. Inget på tallriken smakade vitlök.
Nåja, jag åt lite men gott var inget av det och aldrig mer vitlöksbröd i
Tallinn!


 

Strax därpå uppenbarar sig Stroganoffen
serverad med ris, bröd och grönsaker. Dryck; vodka och öl, så klart!
Stroganoffen är gjord på nötkött och jättegod men makens ord "din är godare
Lena" glömmer jag aldrig. Jag åt faktiskt upp nästan allt medan maken åt
halva. Jag är ju inte, som han är, bortskämd med restaurangmat. Även om min
Stroganoff (faktiskt) är godare så är det gott att äta det någon annan lagat.  


Jag ÄR nöjdare än jag ser ut! Mycket gott!
 

Servitören vid detta tillfälle var både söt och
trevlig men rätt nonchalant. Tror han hade tittat på för många amerikanska
filmer och utstötte hela tiden ord som "sure", "no problem"
(när vi beställde) och "be my guest" med amerikanskt uttal samtidigt
som han aldrig tittade på oss utan lät blicken svepa över lokalen. Är övertygad
om att han jobbade där mellan alla sina statistroller!


Biff Stroganoff kostade 14,80 euro styck.
(Dyrt för att vara Tallinn men så var det ju "finmat" ju.)

Vodkan vi drack kostade 3,20 euro styck och
var på 4 cl.

Ok toalett.


Vi kommer absolut att återvända till Troika
vid vår nästa resa till Tallin!



Sök i bloggen

Presentation

Senaste inläggen

Kategorier

Länkkärlek

Länkar

Översätt bloggen

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se