Alma Mater - mat är gott

Direktlänk till inlägg 8 juli 2010

Att få barn att äta mat!

Av Lena - 8 juli 2010 13:20

Eller snarare hur jag fick mina barn att äta mat, gilla mat, vilja ha mer mat och börja tycka det är kul med nya smaker och att laga riktig mat själva!


Jag har alltid älskat mat och vem gör inte det? När jag fick barn 1985 och 1987 så ville jag ju att de skulle äta, vara friska och växa! Jag kunde bara amma en kort tid, sedan var det välling. Och sedan var det barnmat - purévarianten.


Jag fick en matberedare i julklapp av min mamma när jag släpade min första mage runt stan så jag kunde mixa egen barnmat men det funkade inte. Jag var ung och osäker och visste inte hur man gjorde och jag gjorde fel. All skrämselpropaganda gjorde också att jag var säker på att mina barn inte fick rätt näring om jag inte köpte barnmatsburkar. Det är jag som har sett till att Findus överlevde som företag!


Jag hade läst att Anna Wahlgren (Barnaboken) sa att om man ser glad ut när man matar sina barn så funkar det. Man är ju självklart orolig, särskilt med första barnet, att de inte ska äta men om man visar det så märker barnet det och inser att det är något jättefarligt som kommer på skeden i puréform.

Nej, man ska smaka och smacka och LE och visa på alla sätt att det är skitkul att käka! Jag log så jag trodde smilbanden skulle slå dubbelknut i nacken! Och ta mig tusan om det inte funkade! Eller, hade mina barn älskat mat ändå? Jag vet inte, men åt gjorde de som glupska vargar (utan övervikt) och det har de fortsatt med upp till vuxen ålder. Även om vägen dit naturligtvis har inneburit en hel del. Plus att bordsskick och när/var/hur och varför skulle införas på ett vettigt sätt.


När mina barn var riktigt små.

Barnmat på burk vs egengjord. Även om jag mixade den kokta kycklingen med grädde och smör vart den inte bra för ungen svalde det inte. Inget funkade för mig. Allt blev på något sätt för torrt eller vad det nu var. Maten fastnade liksom på halva vägen. Burkmaten däremot gled ner i ungarnas gommar som om det vore smör på en het potatis! De gapade och svalde och gapade efter mer som värsta fågelungarna. Det enda var att min son spottade ut leverstuvningen. Min dotter åt den men sonen bara räckte ut tungan och lät levern glida ut igen. Han har aldrig gillat lever i hela sitt liv. Min dotter älskar fortfarande lever och anordnar numera ”leverkvällar” i Uppsala med sina studentkompisar. Mina barn är alltså uppfödda på burkmat fram till ca ett års ålder. Ja, förutom banan, mosad potatis och andra smakportioner. Smörgåsrån gick det åt i massor! Bra nappsubstitut för övrigt. Vem tänkte på att det inte var så bra att äta?


Min dotter var två år när hon åt upp sillen för oss. Vi skulle äta sill och hon var vaken så hon fick sitta med vid bordet. Hon ville ju smaka på det vi hade och för att ”skoja” med henne så fick hon en sillbit. Vi trodde ju så klart att vi skulle få oss ett gott skratt när hon grinade illa och spottade ut men tji fick vi. Hon ville ha en bit till. Och en bit till. Ja, hon var törstig den natten!


Ju fler ”grejer” det finns på tallriken desto roligare att peta runt. Bitar av gurka, morot och annat slinker ner och sedan är det lätt att resten åker samma väg. Vilken förälder har inte sett att ungen först pillar i sig alla gröna ärtor, en i sänder och det tar evigheter, innan resten (det mosade) ratas eller äts upp?


Förbjuden frukt smakar ofta bäst!

Min dotter igen! Som ca 3-åring. Det var svårt att borsta tänderna på henne. Så pass att tandläkaren ordinerade fluortabletter. Hon skulle tugga i sig en om dagen men det var stört omöjligt. Hon ville INTE! Jag smakade på en och fattade varför. På den tiden smakade de gammal papp! Ja, vad gör man?

Jag fick en idé och körde omvänd taktik.

”Nej! Du får absolut bara EN om dagen! Kom ihåg det! Och bara på kvällen efter att du varit duktig och borstat tänderna bra!”

Behöver jag säga att hon tiggde om tabletten? Och var jätteduktig på att gapa när jag borstade!


Min son var ett riktigt matvrak och älskade ALLT! Han var rätt benig och alltid hungrig och törstig! Nej, han hade inte binnikemask.

Vid något tillfälle när han var riktigt sugen, han var väl sisådär 4 år och bönade; Mamma kan jag inte få något att äta? Nej, det är snart mat! Snälla mamma! Bara lite! Kan jag inte bara få ett kex, ett äpple eller Alvedon eller något!

Behöver jag säga att jag kört omvänd taktik vad det gällde flytande antibiotika och Alvedon? Aldrig "du måste" utan "du får".

*blink*


Problemet med omvänd taktik är man måste luras lite och det kan vara jobbigt.


Att få barn att smaka på (och gilla) nya saker:

Att servera en ny smak vid matbordet är ofta inte lika bra som före maten. Vid matbordet är det kanske lite ”situation” och ”alla blickar på mig” och då är det lätt att ungen blir avig och får extra uppmärksamhet vilket ungar ofta gillar. Man ska ju inte berömma om de äter ju?

Nej, men peta i ungen en kapris eller något under tiden du lagar mat! Eller ge en ”smygsmakbit” av broccolin innan den sätts på bordet. Det blir hemligt gott (bara mamma och jag vet) och väl vid matbordet så är det en välbekant smak och inget konstigt. Fortfarande lite omvänd taktik!


Sambons son gillade inte bacon, kassler eller andra rökta, stekta saker. Jag anser att man bör försöka få barn att åtminstone smaka och det gör grabben, fast motvilligt såklart. Men rökt mat gick inte hem ändå.

För ett halvår sedan så bestämde jag mig för att ”ge upp”. Jag stekte bacon till mig och sambon, sa till grabben att det inte fanns till honom för ”du tycker ju ändå inte om det”.  Nu när jag steker så räcker det knappt till mig och sambon för grabben vill ha all bacon. Men se det får han inte! Men han gillar det! Och älskar stekt kassler!


Man börjar inte förrän alla har satt sig.

Det är en av de värsta saker jag vet när man inte väntar på varandra. Om man har en gemensam måltid så är det faktiskt meningen att man äter tillsammans, annars kan man lika gärna ta en korv stående vid spisen!


På dagis får ungarna lära sig att man börjar äta när någon säger ”var så goda” och varför förstöra detta när man kommer hem? Det faller sig då naturligt att ingen heller börjar ta mat förrän alla har satt sig. Om ett barn har fått börja ta mat så fort rumpan är på stolen medan resten av familjen är på ingång så hinner maten kallna på tallriken och blir oaptitlig. Är det dessutom ok att börja äta på en gång så är maten slut på tallriken innan de andra knappt börjat. Hur kul är det?


Att sitta kvar vid bordet

Små ungar som trasslar får uppmärksamhet. Hur jag gjorde på den tiden var att de fick lov att sitta kvar även om de inte ville äta. När jag ignorerade dem fick de tråkigt och när de hade tråkigt så slutade det med att de åt för att ha något att göra. Rätt vad det var så var maten slut på deras tallrik men de fick inte beröm utan det bemöttes inte alls. Att barn äter ska inte ses som en fantastisk sak för då hamnar man lätt i utpressarläget. Det ska ses som en självklarhet att man äter när man sitter vid bordet.


Mindre barn som blir stökiga när de inte vill äta (matvägran) blir förpassat från matbordet och få inte komma tillbaks. I alla fall om det upprepas flera gånger. Har man en gång gått från bordet så får man vara hungrig tills det är mat/mellanmål/fruktstund nästa gång. Eller nästa. Det finns inga barn som svälter ihjäl självmant. Inga barn dör av undernäring av sig själva. När de är hungriga nog så äter de. Punkt.


När mina barn blev en aningens större så gällde det nya regler. De fick ta själva, med koll på att de tog åtminstone en smakbit av allt. Och de fick äta upp det de tagit. Naturligtvis inom rimliga gränser och man får ju kasta ett getöga på dem så att de inte tar för mycket utan hellre en gång till när de har fattat hur skitgott det var.


De fick sitta kvar tills alla hade ätit upp men jag var mån om att det skulle vara trevligt vid matbordet så de verkligen gillade att sitta kvar. Min tanke är att det ska ske med lust och om alla barn har ätit upp så kan de gå från matbordet under tiden de vuxna sitter och kanske tar en småtugga till (en klick potatismos med en klick av den goda såsen kan man ta flera gånger) och småpratar. De måste dock vänta på varandra! Den regeln föll sig naturlig för mig när min dotter åt upp i raketfart och om hon fick gå från bordet så tappade min son matlusten.


Alla regler har naturligtvis undantag. Allt beror på situationen, ungarnas ålder och annat.

Kadaverdisciplin har aldrig gjort någon lycklig!


Gamla regler för barn som t.ex att de skulle sitta spikraka i ryggen och ”låta maten tysta mun” har väl förstört mångas lust till mat (och matlust) utan måltiden ska vara trevlig, pratsam och något man längtar efter!

Som när jag prickade iväg en sked chokladpudding tvärs över bordet, rakt på min dåvarande man. Ungarna höll på att skratta på sig men maken blev så förbannad att ungarna inte ens vågade tänka tanken på att göra efter . Det var en av de få gånger han lämnade bordet utan att vänta på oss. Han var militär och väldigt noga annars.


En av de få gånger jag höjt rösten och blivit förbannad vid matbordet var när vi hade broccoli till maten. Barnens pappa gav vår dotter mat och jag gav sonen, på grund av hur vi satt.

Ja, vi hade lite bråttom den dagen så därför fick inte barnen ta själva.

Han lägger upp av allt till dottern men hoppar över broccolin för det tyckte HAN inte om! Vad i h….!!!

Snacka om att föra över sina egna värderingar på sina barn! Fel, fel, fel!



God mat

Jag var nog oftast extremt petig med vad och hur jag serverade mina ungar. Inte en Mamma Scan-köttbulle kom över vår tröskel de första åren. Pulvermos fanns inte på världskartan och jag syltade, saftade och lade in. All mat vi vuxna ville äta fick även ungarna serverat! Allt från blodpudding via ansjovis/kapris på schnitzeln till gåsleverpastej. De älskade allt!

Rustik husmanskost som kålpudding, stuvad spenat till fisken och sill och potatis åt de glatt med två undantag. Sonen kan (fortfarande) inte äta lever och dottern har inte kunnat äta Janssons frestelse förrän de senaste åren. Dottern älskar potatisgratäng och ansjovis men inte ihop.


Färdigmat köpte jag sällan med undantag av fiskpinnar. Det hade till följd att när jag serverade ”hemgjorda” fiskpinnar så tyckte ungarna att det var lite fest mitt i vardagen

Jag var ensam med barnen nästan jämt eftersom deras pappa var borta 2-3 veckor i sträck i sitt arbete, kom hem på helgen och åkte igen, men eftersom jag jobbade natt i alla dessa år så gick det ihop. Jag lagade mat när jag var ledig och när jag sov på dagen så gick det bra att gå upp i tid för att hinna. Inte så konstigt att jag kunde fixa bra mat som tag tid att laga.


Annan mat

Det hela låter kanske lite väl pretentiöst och ambitiöst men sån var jag i stora drag! Ända tills mina små änglar blivit lite större och alla idrotter tog vid. Ett tag hade de gemensamt fem stycken på gång samtidigt. Att sonen spelade hockey tog väl det mesta av tiden.


Jag fick ofta inte sova till längre än 13-14 på dagen efter en natt på jobbet och då blev det andra bullar! Eller, bullar fanns inte i frysen men det saknades aldrig Gorby’s Piroger eller Billys Panpizzor! Billig och snabb energi. Japp, ren bukfylla men vad gör man?

Då var det inte ens tal om att sitta vid matbordet utan det var en matbit i näven på väg till träningen! På den tiden var mikrovågsugnen en räddande ängel. Vattkokta makaroner, färdigköttbullar, några gurkskivor och tomat eller morot till var vardagsmat alltför ofta.


Trösten var att de fick bra mat när jag var ledig och det var jag ofta. En annan tröst var att de, även om de tuggade i sig ”skitmaten” när det var ont om tid, verkligen uppskattade när de fick den där goda och tidskrävande maten. Det var väl då jag insåg att jag lyckats ge mina barn ”goda matvanor”.


Facit

Min dotter har numera svårt att äta vattkokta makaroner, grillkorv och annan sådan mat. När hon var riktigt fattig student föredrog hon att laga gräddstuvad lever eller att köpa en fin chèvre med något bra bröd till. Nu lagar hon Moules Marinier så det skvätter samt skapar egna recept i tid och otid av allt möjligt och omöjligt.

Hon bakar bröd och anordnar fina 3-rätters Nobel-middagar till sina kompisar varje 10:e december.

Det trevliga är att hon ofta ringer mig och frågar om råd och tips.


Min son, som bodde hemma lite längre, började laga mat varje söndag och det var ur mammas repertoar och det blev väldigt bra! Han började sedan sommarjobba som kökshjälp på en krog och ville bli kock! Han var duktig men insåg också att det var ett för hektiskt och underbetalt jobb för hans personlighet så nu pluggar han ekonomi. Han köper inte färdig-köttbullar utan gör egna och lagar broccoligratäng och blomkålssoppa i sitt studentkök. Han älskar de goda såserna han fick i sin barndom och börjar bli en fena på dem själv. Sist jag åt hos honom blev jag bjuden på en kanongod fiskrätt han komponerat själv.

Det trevliga är att han ofta ringer mig och frågar om råd och tips.


Allt detta med lusten för god och bra mat har gått i arv! Min mamma fick det av mormor, jag har fått det av min mamma och, tack och lov så följer mina barn med.


Nu har jag (sedan sex år) påbörjat samma med sambons 10-årige son, att försöka få honom att älska mat och alla (nya) smaker, att våga prova! Han älskar när han får plocka och äta av mina färska örter. Det började med persilja och basilika men nu tuggar han gärna i sig allt han får av allt jag har.

Hittills har det gått väldigt bra med smaker för han älskar både ansjovis och kapris. Broccoligratäng är hans absoluta favoriträtt. Dock gillar han inte blodpudding eller sill. Nåja!



Edit: Anekdot ur verkliga livet

En rolig sak, eller tragisk, vilket beror på hur man ser det, är sambons son och hans syn på mat nu mera. Hans mamma lagar inte mat utan där är det ofta McDonald’s, pizza, mixer och färdig béchamelsås som gäller. Plättar i plast och sådant. Jag klandrar henne inte. Alla vill/kan inte. Vi har grabben omväxlande varannan vecka.


Vi skulle ju på festival i lördags. Det skulle inte bli livat och sent så vi tänkte tagit med grabben. Han är ändå 10 år och vi tänkte det kunde bli kul med folkvimmel. Han ville inte följa med. Jag fick höra av min svärmor, hans farmor, vad han sagt på morgonen!

”Jag vill faktiskt inte gå på någon festival! Först ska man stå och lyssna på musik i flera timmar och sedan ska man äta någon skräpmat. Skräpmat får jag faktiskt nog av hos min mamma!”



  Alma Mater - mat ÄR gott

 
ANNONS
 
Kari Receptomaten

Kari Receptomaten

9 juli 2010 15:23

Vilket kanoninlägg!
Slutklämmen är ju underbar och här är igenkänningsfaktorn hög.

http://receptomaten.blogspot.com

 
Lena

Lena

9 juli 2010 15:41

Ja tänk att barn är barn! :D

http://almamater.bloggplatsen.se

 
Moma

Moma

10 juli 2010 01:11

Hahaha, underbart!

http://www.momaskitchen.wordpress

 
Moma

Moma

11 juli 2010 00:12

:)

http://www.momaskitchen.wordpress

 
Lena

Lena

13 juli 2010 15:17

Japp Moma! Sån e jag ;)

http://almamater.bloggplatsen.se

 
Lotta Brinck

Lotta Brinck

19 september 2010 11:57

Så väl tänkt och tyckt. Håller med i det mesta!
Lite mer skriver jag här:
http://lottabrinck.wordpress.com/2010/09/16/barnsligt-med-scan/#comment-561

http://lottabrinck.wordpress.com

 
Lena

Lena

19 september 2010 12:04

Det är inte lätt alltid och man märker inte om man gjorde rätt förrän det är försent! Själv klappar jag mig faktiskt för bröstet ibland eftersom mina vuxna barn talar om för mig att de är nöjda. Självförtroendet är väl inte alltid på topp men när man får beröm av sina barn växer man på alla håll. (Är faktiskt en del överviktig ;))

http://almamater.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lena - 27 september 2014 15:46

Kopierade detta för ett bra tag sedan för min egen skull. Skrev inte vart jag tog den men lägger ut den ändå. Känner du att du har upphovsrätten till detta så säg till så kan jag länka till dig.    VITAMIN- OCH MINERALGUIDE  A-VITAMIN Egenska...

Av Lena - 26 september 2014 12:03

Måndag: gulaschsoppa   Tisdag: stekt fisk med ägg- och persiljesåssås   Onsdag: köttbullar med stuvade makaroner   Torsdag: stekt falukorv,  kokt blomkål och morötter   Fredag: Caesarsallad   Lördag: grillat kött med p...

Av Lena - 15 september 2014 12:33


Bra vardagsmat. Snabbt, billigt och smakligt! Jag använder "Små linser" från Rizenta. De är jättegoda och så fylligt smakrika att man kan använda dem istället för kött när man ska äta vegetariskt.   Lax med linser för en person   2 dl kokta s...

Av Lena - 11 september 2014 20:10

Toppredning och bottenredning med vetemjöl är ju det mest förekommande, i alla fall i mitt kök. Nu är det ju inte så nyttigt med vitt mjöl så jag har börjat med alternativa redningar.   Att reda med Maizena utrört i lite vatten är ju ett alternat...

Av Lena - 11 september 2014 18:09

Måndag: köttfärsbiffar med potatis, sås, kokta grönsaker och pressgurka   Tisdag: mackor (Behövs: bröd, smör, pålägg, dryck samt trevligt sällskap)   Onsdag: bacon- och broccolipaj med tomatsallad   Torsdag: stekt laxfilé med...

Sök i bloggen

Presentation

Senaste inläggen

Kategorier

Länkkärlek

Länkar

Senaste kommentarerna

Översätt bloggen

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se